Intel släppte i somras sina två första 4-kärniga processorer för bärbara och världen tar ytterligare ett steg mot en hårdvaruarkitektur där program som inte kan utnyttja parallellexekvering får allt svårare att motivera varför. Inom en framtid kommer vi se 16, 32, 64, kanske 1000-tals kärnor i processorerna. Priset för en beräkningscykel kommer att gå mot golvet; men bara för dem som vet hur man utnyttjar arkitekturen (vilket är svårt).

I framtidens systemutveckling så blir följande ord relevanta:

1. Energi (hur ser jag till att inte slösa bort tomma exekveringscykler)

2. Utvecklarproduktivitet (hur bibehåller jag produktivitet när programmering blir 2-3 ggr mer komplex)

3. Tillförlitlighet i mjukvaran (speciellt om du har 1000-tals kärnor att debugga samtidig)