Skriv ut ett par skor – tekniken som förändrar allt

Det är knappast en överdrift att påstå att informationsteknologi och internet har haft en enorm påverkar på hur vi lever. Utan IT hade den globala ekonomin varit en skugga av hur den ser ut idag. Du och jag hade haft helt andra typer av arbeten, produktiviteten i samhället hade legat på mycket lägre nivåer och du hade inte haft alla de prylar eller den information som du har vant dig vid.

Om du, som jag, är runt 40 och reflekterar kring vilka större kapitalprylar din familj hade när du växte upp så handlade det förmodligen om en bil, cykel, ett hus och en TV. Mycket mer fanns det inte utrymme för. Saker kostade för mycket att tillverka för att de skulle kunna säljas till konsumenter.

Idag har globaliseringen sänkt priserna på de flesta prylar till under 10.000 kr och i många fall till under 1.000 kr. En prisnivå där konsumenter börjar köpa. Idag kan alla vara musiker, författare eller filmare med professionell kvalitet och snart kommer nästa pryl nå denna prisnivå och prylen heter 3D-printer.

Ergonomisk Timberland-sula utskriven av en Spectrum Z510 3D-printer.
Kostnad c:a 250 kronor och tillverkningstid 90 minuter.

Industriell tillverkning har under lång tid byggt på begreppet ”economy of scale”. Principen är enkel: bygg en fabrik som kan tillverka miljoner exemplar av en kamera för en global marknad och priset för kameran kommer minska baserat på de enorma volymerna – inom IT ser vi idag samma tankar komma med Cloud Computing.

3D-printrar kommer skapa nästa industriella revolution men intressant nog fungerar det enligt motsatt idé. Du kommer producera alla dina prylar hemma i ditt vardagsrum istället och priset för att tillverka en sak blir samma som för tusen och de ekonomiska skalmodeller vi är vana vid kommer inte längre att fungera som förut.

Hur fungerar en 3D-printer?

Det finns flera olika typer av tekniker för en 3D-printer men en av de vanligaste är att se på ett föremål som ett objekt bestående av mycket tunna skivor. 3D-printrar kan idag bygga upp föremål – lager för lager – med en precision på tiondelar av en millimeter genom att använda plast eller metallpulver och stegvis få varje lager av pulvret att stelna och bilda ett föremål.

Ladda ner en modellbeskrivning till din dator och klicka på PRINT; ut kommer en reservdel till din bil, en ny brödkniv, en designad vas eller en lampa. 3D-printern kan du ha på ditt kontor eller i en garderob.

Vill du kunna skriva ut större föremål – en cykel, en bil eller en kanot så behöver du en större och dyrare printer som kräver större utrymme. När en sådan printer finns på plats så kan den skriva ut nya printrar till dina grannar. Än så länge är inte printrarna tillräckligt avancerade för att kunna skapa alla typer av material, men tekniken utvecklas och nya typer av pulver som simulerar olika elektriska egenskaper, glas, tyg, trä är bara en tidsfråga.

Vad händer med ett samhälle utan produktion?

Vad händer i ett samhälle där det inte finns något behov av fabriker för tillverkning längre, där priset för att skriva ut en Rolexklocka är samma som vilken klocka som helst? Finns det något behov att leva i städer när vi inte behöver människor som går till produktionsanläggningar? Hur skapa man värde i ett sådant samhälle?

Svaret är att värdet finns i designen, i att konstruerar saker som människor vill skriva ut. Men hur kan man skydda denna design när den är digital och kan masskopieras?

Sanningen att säga så tror jag inte någon egentligen kan föreställa sig hur konsekvenserna för samhälle, ekonomi och arbete kommer se ut när 3D-printrarna kommer kunna skriva ut allt vad du önskar.

Vem förstod vad Internet skulle göra med samhället för 40 år sedan?

Fotnot: Även postat på trendspaning.se

Om virtuella pengar…

Hur virtuella pengar fungerar och varför du inte skall försöka generera dem.clip_image002

Vad är pengar egentligen? På sätt och vis en fantastisk innovation som inte är uppenbar om du tänker efter. När du ger mig en papperslapp med texten 100 kr (men som kanske bara kostar 1 kr att tillverka) så har vi överfört ett värde som vi båda är överens om vad det är värt.

Det har tagit oss lång tid innan vi hamnade i den situation vi befinner oss i idag. I början av resan fungerade en valuta med guld som bas för pengar – du hade t.ex. rätt att växla in pengar till guld om du ville och på så sätt garanterades pengarnas värde. Att man valde guld som bärare av värde beror framförallt på att den är svår att hitta och därmed minskar du risken att du utarmar värdet. Efter ett tag så behövde vi dock mer pengar än det fanns guld och man blev tvungen att frikoppla guldet ifrån pengar. Sverige äger dock fortfarande runt 170 ton guld lagrat på hemligt ställe och som väldigt få känner till var det finns.

En intressant fråga kan dock ställas: Måste en valuta fungera på det gamla sättet i den nya digitala värld vi befinner oss i idag? BitCoin.org är ett nytt spännande sätt att försöka skapa en ny digital valuta ifrån scratch men med en mängd fördelar jämfört med andra valutor, en del nackdelar också – men de återkommer vi till.

BitCoin: Hur fungerar det?

Projektet skapades för c:a 2 år sedan med målsättningen att skapa en ”peer-to-peer” valuta bestående av ettor och nollor där riktigt värde kan skickas mellan användare utan att någon tredje part är inblandad. Det finns flera utmaningar med att skapa ett sådant system förstås. Var kommer valutan ifrån? Hur hindrar du att den skapar inflation? Hur reglerar du den? Hur stoppar du någon att inte använda samma pengar två gånger? Hur stoppar du människor att bedrägligt skapa ny valuta? Alla dessa frågor har BitCoin försökt lösa och låt oss se på hur de är adresserade i tur och ordning.

BitCoin system skapades av en japans kryptolog vid namn Satoshi Nakamoto som är anonym (möjligen en fiktiv person) och består idag av ett nätverk av datorer (din eller min) sammankopplade via ett program med öppen källkod där alla står i konstant kommunikation med varandra. Systemet kan skapa nya pengar och gör också detta i en förutbestämd takt. Alltså : Pengar kan skapas i systemet av sig själv och ges till dig – något som också har hänt andra valutor: t.ex. skapades pengar genom att du gick in i en gruva och hackade dig fram till guld. När du hittade guld så skapades plötsligt pengar som tillföll upphittaren. Men det krävde en hel del arbete och BitCoin använder delvis detta koncept kring arbete.

Det skall vara svårt att skapa pengar.

Koncept

Men först lite mer bakgrund. För mer än tio år sedan föreslog en engelsk kryptograf, Adam Back, en metod som heter Hashcash. Hashcash kan användas för att ”bevisa att du utfört ett arbete” – d.v.s. din dator måste göra något beräkningsintensivt som kostar dig någon slags arbete och kunna bevisa att den utfört detta arbete. T.ex. kan datorn vara tvungen att skapa ett hashvärde av ett epostmeddelande där denna hash måste innehålla ett antal nollor i början. För att skapa detta måste du göra ett stort antal beräkningar vilket kommer ta en stund att utföra – något som skulle kunna vara ett sätt att stoppa e-postspam. Om du behövde göra en sådan beräkning på de mail du skickar så skulle din laptop kanske göra en sådan kalkyl på 3 sekunder och knappt märka det – en skräppostsändare som skulle skicka 100-tusentals mail skulle behöva vänta kanske en månad innan han var färdig. Idén föll naturligtvis på att det finns mängder med legitima skäl att skicka massmail som skulle få liknade problem och det är svårt att komma runt. Backs koncept kring ”bevis av arbete” återanvänds dock i BitCoin systemet.

Ännu lite mer bakgrund innan vi går igenom hur en BitCoin skapas. Det finns i BitCoins system ett koncept som heter ”block”. Dessa ”block” är en kollektion av transaktioner som skapats i systemet. Alla noder i nätverket håller hela tiden på att försöka skapa dessa ”block” genom att skapa en hash av transaktionerna (och tidigare block) som måste följa vissa regler. Den som först lyckas får av systemet en belöning på 50 BitCoins vilket kan jämföras med att hitta guld. Du har fått ett värde ifrån ingenting!

Alla block är låsta till varandra genom att de innehåller varandras hash vilket skapar en kedja av block som inte går att bryta eller manipulera. Iden bygger delvis på samma teknik som ligger bakom SecureLog – mitt patent ifrån 2005 och som idag används för att säkra upp loggar hos t.ex. banker.

Så: Blir jag rik genom att starta min klient och börja försöka generar pengar? Nej, det är en direkt dålig idé. Idag finns det knappast någon mening längre att använda en CPU, det finns personer som bygger kluster av grafikkort designade att göra bitcoins beräkningar – dessa betydligt snabbare än din CPU och kommer vinna över dig – det kommer förmodligen ta år innan du lyckas skapa egna pengar. Med andra ord: när du läser det här är det försent att ”hitta guld”. Systemet korrigerar sig dessutom själv över tiden så att det blir svårare att skapa nya BitCoins när folk blir skickligare på att skapa dem och adderar mer beräkningskraft i systemet. Systemet skapar c:a 300 BitCoins i timmen och din sannolikhet att få några är din processorkraft i förhållande till hela systemets processorkraft.

Systemet kommer också anpassa sig, om man idag får 50 BitCoins för en beräkning så får man bara 25 stycken när 210 000 blocks har skapats. Vi ser alltså en halvering av belöningen och den fortsätter – systemet kommer inte kunna skapa mer än 21 miljoner BitCoins och under de första 4 åren kommer hälften av dessa att skapas. Vad händer om detta är för lite och man behöver mer pengar då? Jo, då finns det i systemet en möjlighet att använda delar av BitCoins ända ner till den 8:e decimalen. Värdet ökar alltså om behovet växer och du kan börja använda milliBitCoins istället.

Att utföra en betalning eller få betalt är relativt komplext, systemet måste naturligtvis se till att du inte kan använda samma BitCoin två gånger. Lösningen är en kombination av PKI och publika transaktioner. Alla i systemet är vittne till transaktionerna och du använder din egna publika nyckel i kombination med den publika nyckeln för mottagaren och signerar. Transaktionen låses sedan i ett block och kan sedan inte dubbleras. Notera att transaktionen utförs fullkomligt anonymt. Inget vet vem som skickade pengar eller vem som fick dem.

Skall du köpa BitCoins ?

Ok, skall du då börja investera i BitCoins? Alla håller nog med om att det är en klassisk spekulationsekonomi i början av skapandet av valutan – samtidigt – om systemet håller och blir accepterat kommer valutan stabiliseras. Jag tror dock det finns flera saker som talar emot att det kommer lyckas lyckas som systemet ser ut just nu och det handlar om risk.

Risken är att du blir bestulen: Dina BitCoins representeras av en datafil på din hårddisk – denna kommer bli föremål för attacker ifrån diverse trojaner, webhacks och social manipulation. Och nej; det spelar ingen roll om du använder Mac, Windows eller Linux, du kommer vara ett potentiellt offer för hackare som vill ta något du har på din dator. Blir du bestulen så kan du inte heller bevisa att du ägde pengarna från början eller vem som tog dem – alltså riskfritt för en tjuv om han lyckas.

Risken är att det förbjuds: Systemet har en potential att sabotera de ekonomiska samhällssystem som finns idag och som samhället baseras på. Det omöjliggör en mängd av de beskattningssystem som finns idag. Det är naturligtvis möjligt att förbjuda detta på ett sätt som skulle marginalisera valutan även om det vore ett stort steg.

Risken är att någon till slut hittar ett sätt att hacka systemet. Skulle du t.ex. hitta ett sätt att skapa nya BitCoins utan att följa reglerna så blir alla BitCoins naturligtvis värda noll och systemet kollapsar. Notera att igen dock lyckats hitta ett hål i systemet än så länge.

Slutligen: Försök inte generera egna pengar i systemet – du slösar processorkraft och energi som kan användas till något nyttigare och du är redan för sent ute.

Hur som helst – det skall bli intressant att följa framtiden för systemet.

Dags att återkalla aporna ?

Hur fattar du egentligen beslut? Som alla andra naturligtvis. Dina beslut fattas av din hjärna baserat på någon typ av stimulans eller information. Mängden tillgänglig information inför beslut ökar nu lavinartat. Innebär det bättre beslut?

Exakt hur mönster av neuroner skapar minnen, hur de modifieras eller tillsammans skapar dynamiska kognitiva processer är inte uppenbart. Att det finns tydliga begränsningar i din förmåga att använda alla all information och fakta omkring dig för beslut är dock uppenbart. I genomsnitt så klarar du av att hantera fem fakta per beslut – vilket i sig är en prestation. Våra IT-system ger oss dock ofta 100-tals.

1.000 faktauppgifter inför en diagnos

Ett exempel på där fakta börjar bli en allt större utmaning att konsumera är inom sjukvården. Om du som läkare får 10,20 eller 100-tals fakta från IT-systemen för att fatta ett diagnosbeslut – är all dessa fakta till nytta? Du kommer knappast kunna använda dem alla på ett effektivt sätt.

William Stead vid Vanderbilt University prognostiserar att antalet tillgängliga fakta om en patient inför en diagnos kommer stiga till uppemot 1.000 fram till år 2020.


Visualisering nytt tillväxtområde

Det är uppenbart att våra traditionella IT-system och sättet de hanterar och visualiserar information är för grova och förenklade idag och att någonting annat måste ersätta dem. Rimligen kommer produkter för visualisering, expertsystem, dataanalys etcetera att se annorlunda ut om några år. Teknik som semantik och intelligentare beslutstöd måste rimligen utvecklas vidare för att kunna ge användare av framtidens IT-system nytta av all denna fantastiska information som finns överallt omkring oss.

Blir beslutsfattande alltför komplext genom informationsexplosionen, så kommer återigen aporna som kastar pil tillbaka som ett intressant alternativ.

Från: TrendSpaning.se

Har vi fel om ”digital natives”?

Känner du igen följande sanningar om digitala urinvånare, ”gen @”?image

  • "gen @" är IT experter
  • "gen @" lever sitt liv genom nätet snarare än i verkligheten
  • "gen @" kommer aldrig använda epost etc…

Jag har hört dessa mantran upprepas gång på gång på gång under flera år ifrån olika proffstyckare men har aldrig riktigt känt att det stämmer med min egen verklighet. Många "generation @" användare jag möter har i många fall (a) sämre basala IT kunskaper än deras föräldrar, dvs. förståelse för hur program, säkerhet, Internet och information faktiskt fungerar och (b) ofta ett betydligt mindre intresse och fascination för vad IT kan göra än deras föräldrar. Det är ju dock otvetydigt så att användandet av IT som kommunikationsplattform för ”gen @” är större än för många som växte upp utan Internet.

Vari ligger denna paradox?

Jag tror personligen det handlar om att många inom ”gen @” bara använder en liten del av IT’s förmåga (där social media och underhållning över Internet är bara en del av möjligheterna med IT). Det börjar nu dyka upp nya studier som faktiskt underbygger detta. Bland annat Growing up with the Social Web som sammanfattas av Der Spiegel

Dessa tyder på att för de flesta i ”gen @”:

  • Internet är inte den dominerande faktorn i de flesta ungas liv utan snarare en smart förlängning av ditt verkliga liv (på samma sätt som den uppfattas av del flesta vuxna)
  • Användandet handlar i praktiken endast om två saker (a) att kommunicera via facebook, chat och SMS och (b) att titta på video och lyssna på musik.
  • Många av ”gen @” har svårt att veta hur man söker på Internet, alltför snabbt skannar information och svårt att bedöma om den är relevant eller inte.

För mig så betyder det att trots att vi idag tror oss veta och förstå hur vi använder IT och Internet så finns ett stort behov att faktiskt utbilda vidare inom IT och ”computer science” för att inte fastna i ett för smalt användande av IT.
Kanske det är som en av Sveriges Radios utrikeskorrespondenter sa idag på P1:

Vi är på väg att bli
“overnewsed but underinformed”  (jag har ingen aning om vem som sa det först men det kan ni säkert hitta på Internet)

Aktuellt; SvD, DN

Hur pass bra prestanda har molnplattformarna ?

Det börjar dyka upp lite nya tester över hur pass bra prestanda de nya molnplattformarna verkligen kan leverera. Bland annat den här. Det är intressant att se att det verkar skilja ganska kraftigt vilket gör att det blir en relevant parameter att ta hänsyn till. Både Amazon och Azure är ganska likvärdiga medan AppEngine verkar falla ur.

Scalability

(diagram ifrån: http://highscalability.com/blog/2010/5/26/end-to-end-performance-study-of-cloud-services.html) Andra skriver mera här

Det elektriska molnet?

Jag både gillar och ogillar analogier. Fördelen med analogier är att de gör (ofta nya) scenarios lätta att förstå med existerande kunskaper, problemet är att de samtidigt är förrädiska lockande att tro på även om de inte stämmer. Av det skälet så är jag oftast skeptiskt till de analogier jag hör. Låt oss titta på den vanliga analogin: ”IT i molnet är som el konsumerat via två hål i väggen”.

Håller analogin?

image

Rimligen finns det mängder med svårigheter att jämföra el med IT om försöker bygga affärsmodeller och tjänster i molnet med elkraftsdistribution som förebild. Har du fler aspekter som inte passar ?

The age of data – öppen data öppnar möjligheter

Kundinformation, affärstransaktioner, spårningar, övervakning, beteenderegistrering, uppföljning, kommunikation, film, musik, e-böcker, innehåll skapat av individer, offentligt information, demografisk information, rapporter, marknadsstatistik, nyheter, analyser… Varje dag skapas 15 petabyte data, vilket är åtta gånger informationen på papper i alla amerikanska bibliotek”.  Detta är inledningen på Sveriges IT- arkitekters informationskonferens 2010.

Kan vi konsumera mer information? Vill vi?

Svaret är naturligtvis ja, det finns stora mängder med information i skyddade hamnar utanför Internets hav av information som väntar på att förädlas och användas i innovativa syften. Information som ägs av oss alla och som finns oåtkomligt i olika myndigheters databaser.

Filosofin kring ”öppen data” och synen på att all information ska publiceras är på sätt och vis en gammal idé som bygger på viljan kring ett transparent samhälle.  År 2010 bör dock frågan kring öppen information hanteras med en genomtänkt strategi då information kan utnyttjas av entreprenörer för allas bästa men också missbrukas när den samkörs med annan information. Differentiell integritet är ett ämne som adresserar detta och som jag kommer återkomma djupare till i en annan bloggpost. Utöver integritetsaspekten finns också fog för att fundera på om fullkomlig transparens med information kan ge oönskade effekter som är större än fördelarna. Något som bl.a. professor Lawrence Lessig har gått djupare in på.

Om vi för ett tag lämnar data som innehåller personlig information så finns det parallellt värdefull data som rimligen är lättare att publicera och svårare att missbruka – statistisk, meterologisk eller forskningsinformation. Information som är anonym men som ändå har ett värde i ett digitalt ekosystem som kan förädla och leverera information till rätt person.

Låt oss titta på ett sådant ekosystem ifrån två olika perspektiv; konsument respektive producent.

Konsument

Ifrån en konsuments perspektiv är det intressant att diskutera hur väl förädlad information bör vara ifrån producenten. Man kan använda olika nivåer av förädlad information för olika syften och den bör därför även finnas att tillgå i olika former. Analyserad, pivoterad och aggregerad information kan i många fall vara enklare att använda men den ger inte samma typ av flexibilitet som rådata kan erbjuda. En balansakt blir naturligtvis att bedöma var gränsen går när en producent börjar påverka ekosystemet som vill använda informationen för att leverera tjänster om producenten börjar konkurrera i ekosystemet istället för att leverera. Någon som te.x. Stockholms handelskammare ofta tar upp.

Producent

Ifrån producentperspektivet är det viktigt att man tar uppgiften på stort allvar. När man kopplar in en datakälla i ekosystemet måste den uppfylla ett antal krav för att kunna användas effektivt. Den måste publiceras i öppna format, där XML rimligen bör vara standard. Den borde märkas upp med någon typ av semantisk teknik för att underlätta automatisering men den måste levereras med någon typ av SLA (Service Level Agreement) som visar under vilka förutsättningar informationen finns tillgänglig. Man riskerar annars att skapa svåröverskådliga kedjeeffekter i ekosystemet om en viktig informationskälla plötsligt sluta fungerar eller inte klarar belastningen om den blir populär.

Hur kan olika aktörer samarbeta för att Sverige ska ta ledningen kring detta?

Så här fungerar en säkerhetsuppdatering

[ifrån min krönika på trendspaning.se]

Förra veckan drabbades Internet Explorer av ett säkerhetshål som fick ett stort genomslag i media. Då jag arbetar som Microsofts talesperson i säkerhetsfrågor så ni kan föreställa er att det var en vecka som inte direkt inbjöd till långa fikapauser utan snarare till många och långa diskussioner med media och kunder. I Sverige har Microsoft en 24/7 jour med säkerhetsspecialister som kontinuerligt bedömer säkerhetsläget samt vilka åtgärder som behövs på den svenska marknaden – så även utan fikapauser blev mitt behov av kaffe tillfredställt.

Under en IT säkerhetskonferens i veckan så fick jag en fråga som jag tänkte använda den här kolumnen att reflektera över.

- Vilket IT -strategi skall jag ha kring säkerhetsuppdateringar för att känna mig komfortabel?

Innan jag återkommer till den specifika frågan så skulle jag dock vilja börja med att göra två stycken observationer.

Observation 1: 1999 fick du ett mail du inte ville ha

1999:

  • var vi mitt i Internetboomen
  • bara 1/3 av alla användare hade tillgång till Internet
  • visste ingen om att brandväggar existerade
  • låg prioriteten på att utnyttja potentialen i IT, inte på säkerhetsfrågor
  • fredagen den 23:e mars 1999 drabbades världen av Melissa, ett av vår tids mest ödesdigra e-postvirus

Från den dagen eskalerade antalet attacker mot oss; vi såg LoveLetter, Nimda, Slammer, MyDoom och Sasser ånga på i framgångsrika segertåg över jordklotet.

clip_image002

Runt mitten av 10-talet insåg man att det var nödvändigt med en fundamental förändring. En förändring kring hur användare, utvecklare och IT avdelningar ser på säkerhet. Och världen började göra motstånd.

Observation 2: Idag har vi ett bättre försvar

Om ni tittar på bilden ovanför kan man göra en intressant observation. Från år 2004 går det allt längre mellan framgångsrika attacker och trots att attackerna blir allt mer avancerade så är vi samtidigt också mer förberedda – den naivitet som fanns för 10 år sedan är inte lika utbredd idag. Programvaror blir allt bättre och får färre brister, ett exempel på detta är SDL eller Security Development Lifecycle som infördes i Microsofts utvecklingsprocess 2004. Låt oss nu 2010 ta en titt i backspegeln och se om detta har gett någon effekt?

clip_image004

Absolut! Det är dock värt att observera att antalet sårbarheter inte är noll. Komplexiteten i antalet frihetsgrader du kan använda program till i kombination med att omgivningen hela tiden förändras gör att man måste vara beredd på att täppa till eventuella nya sårbarheter som dyker upp.

Vilka verktyg har du att skydda dig?

Ett av de bästa verktygen att effektivt täppa till hål är Windows Update. Bilden nedan visar antalet felrapporter som skickades in till Microsofts felrapporteringssystem i mars 2007, fel som orsakades av trojanfamiljen Win32/Renos började infektera datorer runt i världen. Efter att en ny signaturfil till Vistas Windows Defender skickades ut via Windows Update kan man se en snabb minskning ifrån 1,2 miljoner till c:a 100 000 rapporter per dag.

clip_image006

Det ser enkelt ut men en uppdatering ifrån Windows Update är något som måste tas på allra största allvar. När vi trycker på knappen för en uppdatering så uppdateras i ett första steg direkt mellan 350-500 miljoner datorer med en hastighet på över 500 gigabits per sekund och i nästa våg uppdaterar företag med egna uppdateringsservrar minst lika många. Det räcker inte att vara 99 % säker på att det kommer fungera.

Konklusion: Sitt inte still i båten

På den positiva sidan så lever i en allt mer förberedd värld men hoten ökar samtidigt också i omfattning tyvärr. Att skapa en IT-säkerhetsstrategi handlar inte om att hoppa mellan olika programvaror i hopp om att hitta lösningar utan fel eller att försöka gömma dig för problemet och stoppa huvudet i sanden; det handlar om att inse att världen ändrar sig blixtsnabbt och att du måste både vara beredd på att blixten kan träffa just dig eller ännu hellre vara tillräckligt snabb för att undvika den. Se till att du har möjlighet att vara flexibel utan onödiga inlåsningar, slå på automatisk uppdatering (det är ett fantastiskt verktyg) och förstå att det som var säkert igår inte nödvändigtvis är säkert idag.

Så, sitt inte still i båten om du har läckor utan täta hålen med rätt verktyg.

2 JA och 2 NEJ för molnet under 2010

Visst; som många andra så tror även jag att 2010 kommer att bli “molnets år” men det kan vara värt att titta i backspegeln och inte glömma att vid allt för stora förväntningar finns det också en stor fallhöjd:

Här kommer några av mina spådomar kring vad jag tror blir hett för molnet under 2010.

1. Nej; vi kommer inte se en massiv förflyttning ut i molnet under 2010. Något jag lärt mig under åren är att platformsskiften tar sin tid. Lär av SOA eller Client-Server förflyttningen – historien kommer rimligen upprepa sig. Vi borde dock se mängder av nya projekt som provar, testar och prototypar de nya plattformarna tillsammans med ett optimeringsarbete som en förberedelse för en förflyttning som kanske startar på allvar under 2011-12 ?

2. Ja; Säkerhet måste bli en fråga att känna sig komfortabel med; det kommer vara nödvändigt att få en allmän ”bas” kring säkerhetsstandarder som te.x ISO/IEC 27001:2005 (LIS i Sverige), SAS 70 eller kanske andra nya standarder som gör att säkerhetfrågan “goes whitout saying”. Om du som molnleverantör inte på ett rimligt sätt kan visa hur du hantera din informationssäkerhet så är det i praktiken så att du inte får spara t.ex. personlig information enligt datainspektionen och PUL.  Det saknas dock konkreta krav kring vad som är rimlig säkerhet. Rimligen kommer köpare av Cloud tjänster kräva mer transparens kring hur säkerheten ser ut och börja tveka på leverantörer som säger “lita på mig”.

3. Ja; Interoperabilitet kommer att bli en alltmer diskuterad fråga och alltfler aktörer kommer att börja positionera sig inom området. Redan idag finns det mängder med olika initiativ som CCIF, Cloud Manifesto, ISO SC38 eller DMTF; i ett tidigt område som Cloud Computing så är det naturligt att det först måste till en lång innovationsfas innan du kan börja låsa API’er. Utmaningen består av att identifiera vilka funktioner som är tillräckligt mogna (och viktiga) att börja låsa och vilka som inte passar in. I Sverige tror jag att nybildade Cloud Sweden kan bli en viktig lokal faktor.

4. …och Nej; Vi kommer inte heller under 2010 komma överens om vad som är det korrekta sättet att uttala “Windows Azure” – egentligen …

Definition för Cloud Computing klar !

I flera månader har IASA arbetat med att skapa en definition av vad “cloud  computing” faktiskt innebär. Det är med glädje jag kan säga att definitionen nu har blivit godkänd och den publicerades i fredagens Computer Sweden (se sid s.8-9).

Citat ifrån den artikeln:

     cloud-question-mark-cloud-computing

Arbetet med definitionen saknade inte utmaningar.Det fanns till exempel redan etablerade uppfattningar om vissa för definitionen centrala begrepp, och när vi försökte koppla ihop dem för att skapa en helhetsbild av molnet blev bilden ibland motsägelsefull. Vid ett sådant tillfälle så har man två möjligheter – att förändra gällande uppfattningar eller att acceptera logiska problem, så länge problemen inte är allt för stora.” 

Vi valde det senare; det är också värt att nämna att en av våra stora inpirationsskällor har varit det arbete kring cloud computing som har gjorts vid Berkeley University.

Här kommer den slutliga definitionen: (engelska i parantes då det går att översätta till svenska)

========================================================

Termen Cloud Computing relaterar både till applikationer som levereras som tjänster över Internet och till den hårdvara och systemmjukvara som tillhandahåller dessa tjänster.

Applikationstjänsterna talar vi om som Software as a Service.

Hårdvaran och systemmjukvaran är det vi kallar för molnet (The Cloud).

Cloud Computing karaktäriseras av två viktiga egenskaper; upplevt oändliga resurser och betalning per resursförbrukning. Den tjänst som erbjuds av molnet kallas Utility Computing, vilket närmast kan jämföras med resursförbrukning av t.ex. el och vatten.

När ett moln är publikt tillgängligt kallas det för ett publikt moln (Public Cloud). Ett moln som inte görs publikt tillgängligt kallas för ett privat moln (Private Cloud). Ett moln som inte kan erbjuda upplevt oändliga resurser och betalning per resursförbrukning erbjuder inte cloud computing.

Cloud Computing kan därför anses bestå av tjänsterna Utility Computing och Software as a Service

=========================================================

Vad tycker ni ?

Sveriges första debatt mellan arkitekter och agilister ?

Modererade idag på morgonen en panel på World Trade Center bestående av flera av Sveriges främsta experter kring både IT arkitektur och agil utveckling kring frågeställningen “Hur arbetar man tillsamman?”. 

Hela debatten kan du laddar ner som MP3 här.

Paneldeltagare

Joakim Holm Agil coach, debattör och utbildare inom agila metoder,
styrelsemedlem i Agile Sweden
Henrik Kniberg Agil coach, författare, föredragshållare, debattör och
utbildare inom agila metoder, styrelsemedlem i Agile Alliance
Peter Tallungs Verksamhetsarkitekt, föredragshållare, debattör och
utbildare inom bl a informationsmodellering, styrelsemedlem
i IASA Sweden
André Ekespong Verksamhetsarkitekt och Scrum Master
Martin Völcker Projektledare, utbildar och certifierar inom DSDM i Sverige,
styrelsemedlem i DSDM Consortiet
Lennart Eriksson Enterprise architect med mångårig erfarenhet från både
bank- och finans samt sjuk- och hälsovårdssektorn
Tomas Karlsson Arkitekt med lång erfarenhet ifrån flera av Sveriges mest komplexa IT projekt.

Debatten blev snabbt överbokad – det känns verkligen som ett högaktuellt ämne..

Inuti ett av världens största datacenter.

 image 

Jag är just återkommen ifrån ett besök i Dublin och Microsofts nya “mega datacenter” i Europa. Datacentrat är en rigoröst bevakad och säkrad byggnad och ett av världen största och modernaste datacenter ur alla aspekter. Datacentrat kommer vara basen för att driva alla Microsofts söktjänster som Bing, onlinetjänster som BPOS och vår nya molnplattform Windows Azure i Europa. Det är en otrolig känsla att komma in i kärnan av byggnaden och se rack efter rack efter rack ; det ger en insikt om hur kritiskt det är att detta faktiskt aldrig går ner. Utmaningarna för ett datacenter i den här klassen handlar inte bara om att bygga en avancerad serverhall utan om att bygga en struktur som kan supportera servrarna driftsmässigt och säkerhetsmässigt. T.ex måste man hantera ett strömavbrott och ändå kunna mata datahallen via batterier. Batterier som kan skjuta ut ett respektabelt antal megawatt under tillräcklig många sekunder tills man hinner koppla in ett antal gigantiska generatorer som kan ta över. Säkerheten kring att hantera denna energi är prio nummer ett – gör du misstag så blir det inte mycket kvar av dig.

Några fakta om detta otroliga centra:

  • Kostnad att bygga: c:a 3 800 miljoner kr
  • Ett av de största byggprojektet i Irland på länge med c:a 2 100 byggarbetare och en byggyta på närmare 30 000 m2.
  • Ett kylsystem (se gulmarkering på bilden ovan) som endast bygger på kall Irländsk luft ger stora energivinster och en vattenförbrukning som bara är 1%(!) av traditionella datacenter. (första gången Irland har nytta av sitt dåliga klimat :-) )
  • Blev i  September utsett som en “best practice” i “European Commission’s Sustainable Energy Europe Campaign”
  • 5,4 megawatt effektiv drift ; uppgraderingsbart till 22,2 megawatt
  • Energin utnyttjas maximalt och Microsoft är ett av de största leverantörerna som följer “European Union (EU) Code of Conduct for Data Centres” kring utnyttjade av energi i datacentrat.

Säkerhetssystemet i byggnaden är rigoröst med avancerad övervakning och digitala lås. Skall bli spännande att se vad som händer när Windows Azure börjar spinna upp i hallarna.

- Ge det vad det tål !

Andra om datacenter

Svensk “molndefinition” under utveckling

Jag har tillbringat en del av min tid på sistone med att debattera vad Cloud Computing verkligen innebär. I den annorlunda omgivningen av ett kloster(!) i Venedig förra veckan  hade jag en intressant diskussion med Reuven Cohen kring om det är rimligt att kalla någonting alls för ett “privat moln” – om ett privat moln ändå inte har några av de egenskaper som man förknippar med begreppet “cloud computing” (oändlig skalbarhet, inga initialkostnader etc.…) ?. Sedan juni har vi inom IASA försökt komma fram till någon slags definition där vi sätter begreppen som florerar i relation till varandra. Det är inte helt lätt då flera av termerna är marknadsföringstermer vilket innebär att de inte nödvändigtvis betyder något.

Nåväl den initiala definitionen på cloud computing som vi diskuterar som bas just nu är:

———- Start definition

”Cloud Computing” refererar både till applikationer över Internet och till den hård- och mjukvara som tillhandahåller dessa applikationer.

- Applikationerna kallar vi för ”Software as a Service”
- Hård- och mjukvaran är det vi kallar ”Cloud (Moln)”

Om molnets tjänster är publikt tillgängliga så kallar vi det:

- ”Public Cloud (Publikt moln)” och dess tillgängliga tjänster för ”Utility Computing”
- … annars kallas det för ett ”Private Cloud (Privat moln)”

”Cloud Computing” karaktäriseras av två viktiga egenskaper

- Upplevt oändliga resurser
- Betalning per resursförbrukning

.. som inte levereras av ett ”Private Cloud (Privat Moln)”

Alltså:
Cloud Computing är summan av SaaS och Utility Computing 

———– Slut definition

Det finns en hel del debatt kring denna just nu. Jag hoppas att vi kan komma fram till en konsensusdefinition inom kort.

Google nästa företag som hoppar på Software + Services trenden ?

För två år sedan beskrev Ray Ozzie en vision för framtiden där tjänster på Internet och mjukvara på klienten samarbetar för att skapa en ny och bättre användarupplevelse. Applikationer som både kan utnyttja de fördelar som din hårdvara kan ge (snabb dataaccess, GPU, fysisk säkerhet,…) och de fördelar som Internet kan ge (samarbete, transparens, global access,…) en vision för framtiden som han valde att kalla Software + Services. De senaste åren har allt fler företag som tidigare hävdat att tjänster på webben är det enda relevanta långsamt börjat ändra strategi och börjar komma till insikt att klienten tillför en viktig dimension som man ibland inte vill leva utan.  Verkligheten visar gång på gång att användare vill ha både applikationer och internettjänster. Minns ni fortfarande Apples initiala strategi att stoppa möjligheten att bygga applikationer för Iphone då man ansåg att dessa skulle kunde köras via den inbyggda webbläsaren? Det tog inte lång tid innan användarna krävde riktiga applikationer i operativsystemet istället vilket såklart blev basen för App Store. 

Hmm, vad hände med visionen att den enda man behöver är en webbläsare ?

Senaste företaget verkar vara Google som med Android och  Chrome OS  också förstått att operativsystemet är viktigt. Det verkar dock oklart vad man egentligen menar med Chrome OS  och jag vill ogärna kommentera något som inte finns men tydligen menar man något slags webbcentriskt operativ som utnyttjar både webben och klienten.

Hmm, vad hände med visionen att den enda man behöver är en webbläsare ?

Finns det användare som bara behöver en webbläsare ? Absolut; men idag hör vi också en annan vanlig feedback ibland många netbookanvändare: man vill göra allt mer, man vill inte begränsa sig och i slutet av 2010 eller 2011 så kommer rimligen inte netbook’s att se ut som de gör idag utan behöva anpassa sig till nya krav.

Framtiden går snabbt framåt med nya hårdvaruarkitekturer som kommer ge framtidens operativ helt nya möjligheter och det gäller att ständigt forska och innovera kring hårdvaruarkitekturen som bas annars finns det risk att man inte hänger med eller som t.ex Mary-Jo Foley reflekterar:  ”Will Google’s Chrome OS look rusty by late 2010?” 

Jaha, så vad vill  då användare ha av sin dator 2010 säger du då  ?
- Svaret är enkelt: Man vill ha ALLT !