Om du, som jag, är runt 40 och reflekterar kring vilka större kapitalprylar din familj hade när du växte upp så handlade det förmodligen om en bil, cykel, ett hus och en TV. Mycket mer fanns det inte utrymme för. Saker kostade för mycket att tillverka för att de skulle kunna säljas till konsumenter.

Idag har globaliseringen sänkt priserna på de flesta prylar till under 10.000 kr och i många fall till under 1.000 kr. En prisnivå där konsumenter börjar köpa. Idag kan alla vara musiker, författare eller filmare med professionell kvalitet och snart kommer nästa pryl nå denna prisnivå och prylen heter 3D-printer.

Ergonomisk Timberland-sula utskriven av en Spectrum Z510 3D-printer.
Kostnad c:a 250 kronor och tillverkningstid 90 minuter.

Industriell tillverkning har under lång tid byggt på begreppet ”economy of scale”. Principen är enkel: bygg en fabrik som kan tillverka miljoner exemplar av en kamera för en global marknad och priset för kameran kommer minska baserat på de enorma volymerna – inom IT ser vi idag samma tankar komma med Cloud Computing.

3D-printrar kommer skapa nästa industriella revolution men intressant nog fungerar det enligt motsatt idé. Du kommer producera alla dina prylar hemma i ditt vardagsrum istället och priset för att tillverka en sak blir samma som för tusen och de ekonomiska skalmodeller vi är vana vid kommer inte längre att fungera som förut.

Hur fungerar en 3D-printer?

Det finns flera olika typer av tekniker för en 3D-printer men en av de vanligaste är att se på ett föremål som ett objekt bestående av mycket tunna skivor. 3D-printrar kan idag bygga upp föremål – lager för lager – med en precision på tiondelar av en millimeter genom att använda plast eller metallpulver och stegvis få varje lager av pulvret att stelna och bilda ett föremål.

Ladda ner en modellbeskrivning till din dator och klicka på PRINT; ut kommer en reservdel till din bil, en ny brödkniv, en designad vas eller en lampa. 3D-printern kan du ha på ditt kontor eller i en garderob.

Vill du kunna skriva ut större föremål – en cykel, en bil eller en kanot så behöver du en större och dyrare printer som kräver större utrymme. När en sådan printer finns på plats så kan den skriva ut nya printrar till dina grannar. Än så länge är inte printrarna tillräckligt avancerade för att kunna skapa alla typer av material, men tekniken utvecklas och nya typer av pulver som simulerar olika elektriska egenskaper, glas, tyg, trä är bara en tidsfråga.

Vad händer med ett samhälle utan produktion?

Vad händer i ett samhälle där det inte finns något behov av fabriker för tillverkning längre, där priset för att skriva ut en Rolexklocka är samma som vilken klocka som helst? Finns det något behov att leva i städer när vi inte behöver människor som går till produktionsanläggningar? Hur skapa man värde i ett sådant samhälle?

Svaret är att värdet finns i designen, i att konstruerar saker som människor vill skriva ut. Men hur kan man skydda denna design när den är digital och kan masskopieras?

Sanningen att säga så tror jag inte någon egentligen kan föreställa sig hur konsekvenserna för samhälle, ekonomi och arbete kommer se ut när 3D-printrarna kommer kunna skriva ut allt vad du önskar.

Vem förstod vad Internet skulle göra med samhället för 40 år sedan?

Fotnot: Även postat på trendspaning.se

Vad är pengar egentligen? På sätt och vis en fantastisk innovation som inte är uppenbar om du tänker efter. När du ger mig en papperslapp med texten 100 kr (men som kanske bara kostar 1 kr att tillverka) så har vi överfört ett värde som vi båda är överens om vad det är värt.

Det har tagit oss lång tid innan vi hamnade i den situation vi befinner oss i idag. I början av resan fungerade en valuta med guld som bas för pengar – du hade t.ex. rätt att växla in pengar till guld om du ville och på så sätt garanterades pengarnas värde. Att man valde guld som bärare av värde beror framförallt på att den är svår att hitta och därmed minskar du risken att du utarmar värdet. Efter ett tag så behövde vi dock mer pengar än det fanns guld och man blev tvungen att frikoppla guldet ifrån pengar. Sverige äger dock fortfarande runt 170 ton guld lagrat på hemligt ställe och som väldigt få känner till var det finns.

En intressant fråga kan dock ställas: Måste en valuta fungera på det gamla sättet i den nya digitala värld vi befinner oss i idag? BitCoin.org är ett nytt spännande sätt att försöka skapa en ny digital valuta ifrån scratch men med en mängd fördelar jämfört med andra valutor, en del nackdelar också – men de återkommer vi till.

BitCoin: Hur fungerar det?

Projektet skapades för c:a 2 år sedan med målsättningen att skapa en ”peer-to-peer” valuta bestående av ettor och nollor där riktigt värde kan skickas mellan användare utan att någon tredje part är inblandad. Det finns flera utmaningar med att skapa ett sådant system förstås. Var kommer valutan ifrån? Hur hindrar du att den skapar inflation? Hur reglerar du den? Hur stoppar du någon att inte använda samma pengar två gånger? Hur stoppar du människor att bedrägligt skapa ny valuta? Alla dessa frågor har BitCoin försökt lösa och låt oss se på hur de är adresserade i tur och ordning.

BitCoin system skapades av en japans kryptolog vid namn Satoshi Nakamoto som är anonym (möjligen en fiktiv person) och består idag av ett nätverk av datorer (din eller min) sammankopplade via ett program med öppen källkod där alla står i konstant kommunikation med varandra. Systemet kan skapa nya pengar och gör också detta i en förutbestämd takt. Alltså : Pengar kan skapas i systemet av sig själv och ges till dig – något som också har hänt andra valutor: t.ex. skapades pengar genom att du gick in i en gruva och hackade dig fram till guld. När du hittade guld så skapades plötsligt pengar som tillföll upphittaren. Men det krävde en hel del arbete och BitCoin använder delvis detta koncept kring arbete.

Det skall vara svårt att skapa pengar.

Koncept

Men först lite mer bakgrund. För mer än tio år sedan föreslog en engelsk kryptograf, Adam Back, en metod som heter Hashcash. Hashcash kan användas för att ”bevisa att du utfört ett arbete” – d.v.s. din dator måste göra något beräkningsintensivt som kostar dig någon slags arbete och kunna bevisa att den utfört detta arbete. T.ex. kan datorn vara tvungen att skapa ett hashvärde av ett epostmeddelande där denna hash måste innehålla ett antal nollor i början. För att skapa detta måste du göra ett stort antal beräkningar vilket kommer ta en stund att utföra – något som skulle kunna vara ett sätt att stoppa e-postspam. Om du behövde göra en sådan beräkning på de mail du skickar så skulle din laptop kanske göra en sådan kalkyl på 3 sekunder och knappt märka det – en skräppostsändare som skulle skicka 100-tusentals mail skulle behöva vänta kanske en månad innan han var färdig. Idén föll naturligtvis på att det finns mängder med legitima skäl att skicka massmail som skulle få liknade problem och det är svårt att komma runt. Backs koncept kring ”bevis av arbete” återanvänds dock i BitCoin systemet.

Ännu lite mer bakgrund innan vi går igenom hur en BitCoin skapas. Det finns i BitCoins system ett koncept som heter ”block”. Dessa ”block” är en kollektion av transaktioner som skapats i systemet. Alla noder i nätverket håller hela tiden på att försöka skapa dessa ”block” genom att skapa en hash av transaktionerna (och tidigare block) som måste följa vissa regler. Den som först lyckas får av systemet en belöning på 50 BitCoins vilket kan jämföras med att hitta guld. Du har fått ett värde ifrån ingenting!

Alla block är låsta till varandra genom att de innehåller varandras hash vilket skapar en kedja av block som inte går att bryta eller manipulera. Iden bygger delvis på samma teknik som ligger bakom SecureLog – mitt patent ifrån 2005 och som idag används för att säkra upp loggar hos t.ex. banker.

Så: Blir jag rik genom att starta min klient och börja försöka generar pengar? Nej, det är en direkt dålig idé. Idag finns det knappast någon mening längre att använda en CPU, det finns personer som bygger kluster av grafikkort designade att göra bitcoins beräkningar – dessa betydligt snabbare än din CPU och kommer vinna över dig – det kommer förmodligen ta år innan du lyckas skapa egna pengar. Med andra ord: när du läser det här är det försent att ”hitta guld”. Systemet korrigerar sig dessutom själv över tiden så att det blir svårare att skapa nya BitCoins när folk blir skickligare på att skapa dem och adderar mer beräkningskraft i systemet. Systemet skapar c:a 300 BitCoins i timmen och din sannolikhet att få några är din processorkraft i förhållande till hela systemets processorkraft.

Systemet kommer också anpassa sig, om man idag får 50 BitCoins för en beräkning så får man bara 25 stycken när 210 000 blocks har skapats. Vi ser alltså en halvering av belöningen och den fortsätter – systemet kommer inte kunna skapa mer än 21 miljoner BitCoins och under de första 4 åren kommer hälften av dessa att skapas. Vad händer om detta är för lite och man behöver mer pengar då? Jo, då finns det i systemet en möjlighet att använda delar av BitCoins ända ner till den 8:e decimalen. Värdet ökar alltså om behovet växer och du kan börja använda milliBitCoins istället.

Att utföra en betalning eller få betalt är relativt komplext, systemet måste naturligtvis se till att du inte kan använda samma BitCoin två gånger. Lösningen är en kombination av PKI och publika transaktioner. Alla i systemet är vittne till transaktionerna och du använder din egna publika nyckel i kombination med den publika nyckeln för mottagaren och signerar. Transaktionen låses sedan i ett block och kan sedan inte dubbleras. Notera att transaktionen utförs fullkomligt anonymt. Inget vet vem som skickade pengar eller vem som fick dem.

Skall du köpa BitCoins ?

Ok, skall du då börja investera i BitCoins? Alla håller nog med om att det är en klassisk spekulationsekonomi i början av skapandet av valutan – samtidigt – om systemet håller och blir accepterat kommer valutan stabiliseras. Jag tror dock det finns flera saker som talar emot att det kommer lyckas lyckas som systemet ser ut just nu och det handlar om risk.

Risken är att du blir bestulen: Dina BitCoins representeras av en datafil på din hårddisk – denna kommer bli föremål för attacker ifrån diverse trojaner, webhacks och social manipulation. Och nej; det spelar ingen roll om du använder Mac, Windows eller Linux, du kommer vara ett potentiellt offer för hackare som vill ta något du har på din dator. Blir du bestulen så kan du inte heller bevisa att du ägde pengarna från början eller vem som tog dem – alltså riskfritt för en tjuv om han lyckas.

Risken är att det förbjuds: Systemet har en potential att sabotera de ekonomiska samhällssystem som finns idag och som samhället baseras på. Det omöjliggör en mängd av de beskattningssystem som finns idag. Det är naturligtvis möjligt att förbjuda detta på ett sätt som skulle marginalisera valutan även om det vore ett stort steg.

Risken är att någon till slut hittar ett sätt att hacka systemet. Skulle du t.ex. hitta ett sätt att skapa nya BitCoins utan att följa reglerna så blir alla BitCoins naturligtvis värda noll och systemet kollapsar. Notera att igen dock lyckats hitta ett hål i systemet än så länge.

Slutligen: Försök inte generera egna pengar i systemet – du slösar processorkraft och energi som kan användas till något nyttigare och du är redan för sent ute.

Hur som helst – det skall bli intressant att följa framtiden för systemet.

Vi behöver 4 fakta för att kunna göra en sådan uppskattning:

1. Vi behöver veta hur stor Sveriges totala energianvändning är.
2. Vi behöver veta hur stor andel av denna som IT förbrukar.
3. Vi behöver veta hur stor andel av denna förbrukning som är drift av lokala datacenters.
4. Vi behöver veta hur mycket man sparar genom att flytta ifrån lokala datacenter till molnet.

Ok, låt oss göra ett försök:

1. Enligt energimyndigheten så var Sveriges totala energianvändning under 2009 568 TWh.
2. Gartner kom för några år sedan med en intressant rapport som indikerar att IT står för 2 procent av världens CO2 utsläpp. Låt oss förutsätta att utsläppen står i proportion till energiproduktion, då skulle Sveriges IT använda 11 TWh per år.
3. Hur mycket av denna energi förbrukas av datacenter då? Enligt en undersökning ifrån 2007 (också av Gartner) så indikerar man att det är 23 procent. Då skulle vi använda 2,5 TWh per år till våra datacenters.
4. Slutligen: Hur mycket kan vi spara på att gå över till molnet? Microsoft tog fram en rapport under 2010 som visar att energiförbrukningen kan minska med 30-90 procent jämfört med lokala datacenter (det beror på om det är ett stort eller litet företag). Låt oss ta ett genomsnitt på en halvering av förbrukningen. Då har vi svaret: 1,25 TWh.

Hur mycket energi är detta då?

Enligt Karlstad kommun och Echo action räcker 1 TWh för att driva alla Sveriges tåg, tunnelbanor och spårvagnar i fem månader så 1,25 TWh räcker då åtminstone sex månader.

Alltså – effekten av att alla går företag går över till molntjänster innebär att vi kan driva Sveriges tåg, tunnelbanor och spårvagnar i minst ett halvår.

Exakt hur mönster av neuroner skapar minnen, hur de modifieras eller tillsammans skapar dynamiska kognitiva processer är inte uppenbart. Att det finns tydliga begränsningar i din förmåga att använda alla all information och fakta omkring dig för beslut är dock uppenbart. I genomsnitt så klarar du av att hantera fem fakta per beslut – vilket i sig är en prestation. Våra IT-system ger oss dock ofta 100-tals.

1.000 faktauppgifter inför en diagnos

Ett exempel på där fakta börjar bli en allt större utmaning att konsumera är inom sjukvården. Om du som läkare får 10,20 eller 100-tals fakta från IT-systemen för att fatta ett diagnosbeslut – är all dessa fakta till nytta? Du kommer knappast kunna använda dem alla på ett effektivt sätt.

William Stead vid Vanderbilt University prognostiserar att antalet tillgängliga fakta om en patient inför en diagnos kommer stiga till uppemot 1.000 fram till år 2020.

Visualisering nytt tillväxtområde

Det är uppenbart att våra traditionella IT-system och sättet de hanterar och visualiserar information är för grova och förenklade idag och att någonting annat måste ersätta dem. Rimligen kommer produkter för visualisering, expertsystem, dataanalys etcetera att se annorlunda ut om några år. Teknik som semantik och intelligentare beslutstöd måste rimligen utvecklas vidare för att kunna ge användare av framtidens IT-system nytta av all denna fantastiska information som finns överallt omkring oss.

Blir beslutsfattande alltför komplext genom informationsexplosionen, så kommer återigen aporna som kastar pil tillbaka som ett intressant alternativ.

Från: TrendSpaning.se

Exempel: enligt Julian så:

• … har publiceringen av Afghan War Diary ökat krigsrapporteringen i USA ifrån 6 % till 18 %, d.v.s. med 300 %.
• … anser 50 % av den amerikanska befolkningen at det är korrekt att publicera hemliga dokument vilket enligt Julian, är högt i USA.
• … har support för kriget minskade med 30 % efter publiceringen

Han passade också på att ge några fakta om Wikileaks som kanske inte är så allmänt kända:

• 8 000 av de 15 000 kvarvarande dokumenten är nu analyserade och på en direkt fråga så menar Julian att det är veckor kvar innan dessa också kommer analyseras.
• Wikleaks organisation består av motsvarande c:a 25 heltidstjänster
• Deras budget är c:a $600 000 och de har fått in c:a $1 000 000 ifrån bidragsgivare
• www.diarydig.org är en nyutvecklad sajt som gör det enklare att förstå det militära språket i krigsrapporterna. Sajten är utvecklad av studenter på MIT.
• Wikileaks planerar en svensk del av sin redaktion

En sak som dock som kan göra mig bekymrad när man lyssnar på Julian är bristen på transparens inom Wikileaks. Det är naturligtvis en omöjlig sits; då Wikileaks agerar som de gör så måste de upprätthålla en sekretess och hemlighålla sin organisation.

Även om Julian ger ett trovärdigt intryck så gör ändå bristen på transparens att jag inte kan undvika att ställa frågan:

Hur vet jag att individerna inom Wikileaks inte har en egen politiskt agenda och att man enbart publicerar de dokument man vill publicera?

Julian själv ger en hint om problematiken genom att tala om deras ”garanti” för publikation. Om din information uppfyller vissa krav så kommer den publiceras. Men det är naturligtvis omöjligt att kontrollera.

Varför tar inte DN eller SvD själva på sig rollen att starta en svensk sajt för samma typ av information? Information som är granskad med publicistiskt ansvar, samt ett tekniskt system som garanterar anonymiteten. Skulle det finnas ett sådant behov? Antagligen.

Andra bloggar om samma ämne.

• "gen @" är IT experter
• "gen @" lever sitt liv genom nätet snarare än i verkligheten
• "gen @" kommer aldrig använda epost etc…

Jag har hört dessa mantran upprepas gång på gång på gång under flera år ifrån olika proffstyckare men har aldrig riktigt känt att det stämmer med min egen verklighet. Många "generation @" användare jag möter har i många fall (a) sämre basala IT kunskaper än deras föräldrar, dvs. förståelse för hur program, säkerhet, Internet och information faktiskt fungerar och (b) ofta ett betydligt mindre intresse och fascination för vad IT kan göra än deras föräldrar. Det är ju dock otvetydigt så att användandet av IT som kommunikationsplattform för ”gen @” är större än för många som växte upp utan Internet.

Vari ligger denna paradox?

Jag tror personligen det handlar om att många inom ”gen @” bara använder en liten del av IT’s förmåga (där social media och underhållning över Internet är bara en del av möjligheterna med IT). Det börjar nu dyka upp nya studier som faktiskt underbygger detta. Bland annat Growing up with the Social Web som sammanfattas av Der Spiegel

Dessa tyder på att för de flesta i ”gen @”:

• Internet är inte den dominerande faktorn i de flesta ungas liv utan snarare en smart förlängning av ditt verkliga liv (på samma sätt som den uppfattas av del flesta vuxna)
• Användandet handlar i praktiken endast om två saker (a) att kommunicera via facebook, chat och SMS och (b) att titta på video och lyssna på musik.
• Många av ”gen @” har svårt att veta hur man söker på Internet, alltför snabbt skannar information och svårt att bedöma om den är relevant eller inte.

För mig så betyder det att trots att vi idag tror oss veta och förstå hur vi använder IT och Internet så finns ett stort behov att faktiskt utbilda vidare inom IT och ”computer science” för att inte fastna i ett för smalt användande av IT.
Kanske det är som en av Sveriges Radios utrikeskorrespondenter sa idag på P1:

Vi är på väg att bli “overnewsed but underinformed”  (jag har ingen aning om vem som sa det först men det kan ni säkert hitta på Internet)

Aktuellt; SvD, DN

(diagram ifrån: http://highscalability.com/blog/2010/5/26/end-to-end-performance-study-of-cloud-services.html) Andra skriver mera här

Målsättningen är att i denna grupp arbetar fram en beskrivning av området och ger ett antal rekommendationer till ISO kring vilka delar de bör gå vidare med att eventuellt standardisera. Jag representerade den svenska arbetsgruppen inom SIS vid detta möte och Sverige tillsammans med Kina och Korea var de länder som hade input till hur arbetet inom SGCC bör prioriteras. Sveriges förslag fick stöd av ett antal länder.

Nästa steg nu är att det kommer komma ut en internationell ”call for participation” för att delta i denna grupp (SGCC) med första möte i New York i september. Jag skulle vilja uppmana alla som potentiellt skulle vara intresserade att delta i en sådan expertgrupp att kontakta mig.

Foto: ISO SC38

De områden som bedöms är sex stycken, alltifrån kring hur du hanterar den politik och gruppdynamik som finns i organisationer till frågor om hur du bedömer kvalitetsattribut eller tekniska designbeslut. De sex områden det rör sig om är följande:

· Business Technology Strategy
· IT Environment
· Design Skills
· Human Dynamics
· Quality Attributes
· Software Architecture

Så här går processen till:

Steg 1: Bli antagen

Innan du blir antagen till processen så måste du fylla i ett ansökningspapper. Där kommer du få beskriva lite om din erfarenhet, vilka projekt du har varit med om och allmän bakgrund och utbildning. Detta är till för att initialt försöka bedöma om du har en tillräcklig grundkompetens för att prova att passera en CITA certifiering. Som hjälp finns det olika självskattningsdokument du kan använda för att själv bedöma om du tror att du kan uppnå nivån. Det rekommenderas också att innan man beslutar sig att ansöka så har man tagit det on-line prov som heter CITA-Foundation. Det går igenom arkitekturbegrepp, relationer och verktyg och ger en bra fingervisning på om du hanterar hela området eller ej. I skrivandes stund så finns tyvärr dock inte CITA Foundation tillgängligt i Sverige men vi hoppas det kommer finnas tillgängligt inom kort. En CITA professional certifiering handlar dock inte om att du skall ha gått vissa kurser utan den kommer bedöma om du har relevant kunskap att arbeta som en professionell arkitekt enligt IASA’s definitioner.

Steg 2: Sätt upp arbetsmaterial

Du har lyckats passera steg 1 och befinner dig nu minst 6 veckor ifrån själva intervjutillfället vilket innebär att du kan börja arbeta med att skriva på din arbetsdokumentation. Den består av dels ett erfarenhetsdokument som beskriver i detalj din erfarenhet som arkitekt, reflektioner på lyckade projekt och misslyckade projekt, olika artefakter du tagit fram eller andra saker du vill åberopa… dels består den av ett s.k. ”färdighetsdokument” (eng ”proficiency”) som beskriver din kompetens inom vart och ett av de olika områdena samt slutligen en presentation. Detta arbetsmaterial tar typiskt 30-40 timmar att sammanställa vilket innebär några veckors arbete. Du kommer också få en tillgång till en mentor under dessa veckor som du kan diskutera dokumentationen med och som slutgiltigt ger ett ok för att kunna gå upp på intervju.

Steg 3: Själva intervjun

Intervjun är både påfrestande och stressande, det är inte varje dag man blir kritiskt granskad av likasinnade med en samlad kompetens som man själv som ensam har svårt att matcha. Man kommer rimligen vara nervös vilket är helt normalt.

Bild: Normal sittning vid intervjun

Intervjun kommer gå till så här:

· 30 min presentation. Presentationen kommer avbrytas efter exakt 30 minuter och moderatorn kommer att ge en förvarning 5 min innan tiden är slut. Presentationen tjänar flera syften, dels ger den en möjlighet för kandidaten att berätta som sin egen erfarenhet inom olika områden dels ger den en indikation kring de områden runt presentationsteknik och förmedlande av budskap som är ett av områdena som bedöms. Ett tips här; använda inte tiden till att förmedla allmänna arkitekturbegrepp, panelen vet att du redan känner till dessa, använd hellre tiden till att förmedla hur du själv ser på dessa områden, hur du hanterat dem vid olika tillfällen och varför.

· 40 min intervju. I denna fas kommer varje panelmedlem ha 10 min var att ställa frågor. Du kan förvänta dig att få frågor fokuserade på ett eller två olika områden per panelmedlem. Dessa har oftast delat upp dessa mellan sig i den första intervjufasen. Det kan dock komma frågor som skiftar mellan olika områden också så det är ingen absolut regel. Frågorna ställs ibland med en speciell precisionsfrågeteknik vilket innebär att du kan bli ganska abrupt avbruten när panelmedlemmen anser att du redan behärskar ett område – varje panelmedlem försöker förvissa sig om just detta så man vill inte slösa tid på att fortsätta i spår som du redan visat att du behärskar. Andra frågor kan vara mera reflekterande; d.v.s. hur skulle du göra om du stod inför följande scenario? Frågorna kan också vara jämförande; t.ex. jämför objektorienterad design mot SOA. Vad är skillnaderna? Vad är likheterna? Vilket scenario skulle du välja A kontra B? Du kommer inte kunna svara på alla frågor, det är helt ok. Försök inte låtsas (du kommer misslyckas) det är bättre att svara ärligt och gå vidare.

· 10 min paus. Detta är en kort paus och du får vänta utanför rummet. Anledningen till pausen är framförallt att panelen får en möjlighet att snabbt analysera vilka områden man är komfortabel och de områden där man tror sig se en lucka. Strategin för de nästa 40 minuterna kommer fokusera på dessa svagare områden.

· 40 min intervju. Denna är oftare tuffare än de första 40 minuterna, anledningen är dels att dina frågor kommer handla om områden du antagligen har sämre koll på. Panelen kan också ha beslutat sig för att medvetet pressa dig kring någon fråga som man inte varit komfortabel med. Det kan röra sig om att ifrågasätta dina tidigare svar och kanske ta en diametralt motsatt åsikt för att höra hur du svarar. En mycket viktig poäng här. Panelen ska inte använda tiden för att bedöma dina tidigare arkitekturer eller artefakter, du kan få frågor kring varför du gjorde si eller så men inte ifrågasättande av tidigare beslut. Om någon panelmedlem börjar gå i den riktningen så kommer han bli avbruten av moderatorn.

· Innan intervjun avslutas så har du c:a 1 minut på dig om du önskar säga några slutord. Det kan vara vad som helst. Kanske kommenterar kring någon feedback du önskar få eller något annat som du tycker kan vara relevant. Det är dock inte nödvändigt. Efter detta är det slut för din del och du kan lämna rummet, förmodligen ganska utmattad.

· För panelen återstår sedan 30 minuters diskussion och beslut kring certifiering eller ej. För ett godkännande krävs att 3 av 4 röstar ja. Panelen börjar diskussionen medan att direkt göra en snabb omröstning för att se hur de övriga panelmedlemmarna röstar. Denna röstning är inte bindande för någon panelmedlem. Efter röstningen så börjar man att diskutera vilka svagheter man anser sig hittat och försöka skapa en konsensus kring dessa. Detta blir samtidigt del av den feedback som senare kommer skickas till kandidaten. Efter denna fas så diskuterar man styrkorna för att bedöma om dessa kan väga upp mot svagheterna. När man haft ett samtal även kring dessa så gör man en ny röstning som blir slutgiltig.

På en dag hinner panelen med 3 stycken kandidater, kanske 4 om man startar tidigt på dagen och håller på sent. Ofta väljer man en lördag för att försöka undvika krockar med andra projekt.

Efter c:a 3 dagar får du sedan besked om du klarat dig eller ej. Väntan beror framförallt på att man måste hinna sammanställa och godkänna den feedback och de rekommendationer som skickas till dig. Feedbacken är normalt uppdelad på c:a 3 st övergripande kommentarer och oftast olika detaljerade beroende på om du klarade dig eller inte. Så hur många passerar processen? Svaret är inte helt enkelt att svara på; de liknande processer som körts under många år pekar på att i det långa loppet så klarar sig c:a hälften av kandidaterna.

Om du sedan blir godkänd så innebär det också att du framöver får lov att delta som panelmedlem i framtida processer.

Vad kan man säga mer än Lycka Till

Håller analogin?

Rimligen finns det mängder med svårigheter att jämföra el med IT om försöker bygga affärsmodeller och tjänster i molnet med elkraftsdistribution som förebild. Har du fler aspekter som inte passar ?

Gammal visdom säger dig att om du vill ha en ökad säkerhet så måste du vara beredd offra en del av din integritet. Har du provat att gå på ett flygplan det sista årtiondet så förstår du vad jag menar. Vad skulle hända om du skulle kunna bryta detta mönster? Tänk om du skulle kunna få både integritet och säkerhet samtidigt?

2004 introducerade forskaren Stefan Brands en process kallad U-prove för att adressera denna utmaning och 2008 köpte Microsoft upp denna teknologi. Stefan och hans medarbetare har sedan dess arbetat för att integrera idéerna i Microsofts teknologier och idag kan vi börja se resultatet av deras arbete.

Ett ”Need-to-Know” Internet

Tankarna kring att i varje situation veta precis så mycket som krävs för att utföra en uppgift men inte mer kommer ifrån militärt tänkande där risken för läckande information kan innebära att faran ökar för en operation. Samma principer gäller även på Internet där du sprider (ofta omedvetet) mängder med information om dig själv i sammanhang där de fastnar och senare kan utnyttjas i andra syften. Utmaningen är att i varje sådant sammanhang ge exakt så mycket information om dig själv som du behöver ge för att lösa en uppgift men inte en digital bit mer. Kanske även förbli anonym i scenarier där interaktionen inte kräver din unika identitet utan snarare någon annan egenskap hos dig som du vill bevisa (t.ex. ålder).

U-prove

U-prove är en teknologi för att kunna skapa sådana fungerande scenarier och säkerställa att man inte röjer mer information än nödvändigt. Jag har följt U-prove teknologin i flera år och det är roligt att nu kunna annonsera ut att vi nu öppnar upp allt intellektuellt kapital som är associerat till U-prove och släpper det under Microsoft Open Specifikation Promise . Vi släpper samtidigt två stycken bibliotek som öppen källkod under båda Java och C# så att utvecklare kan börja använda denna teknologi på riktigt.

Framtidens Internet blev just lite bättre.

Se en video som beskriver hur man kan låna böcker på bibliotek och hur studenter kan ge feedback på lärare utan att behöva röja sin identitet och undvika spårbarhet (dubbelklicka för att öppna i helskärm).

IDG skriver här. Se även www.ontheissues.se

Kan vi konsumera mer information? Vill vi?

Svaret är naturligtvis ja, det finns stora mängder med information i skyddade hamnar utanför Internets hav av information som väntar på att förädlas och användas i innovativa syften. Information som ägs av oss alla och som finns oåtkomligt i olika myndigheters databaser.

Filosofin kring ”öppen data” och synen på att all information ska publiceras är på sätt och vis en gammal idé som bygger på viljan kring ett transparent samhälle.  År 2010 bör dock frågan kring öppen information hanteras med en genomtänkt strategi då information kan utnyttjas av entreprenörer för allas bästa men också missbrukas när den samkörs med annan information. Differentiell integritet är ett ämne som adresserar detta och som jag kommer återkomma djupare till i en annan bloggpost. Utöver integritetsaspekten finns också fog för att fundera på om fullkomlig transparens med information kan ge oönskade effekter som är större än fördelarna. Något som bl.a. professor Lawrence Lessig har gått djupare in på.

Om vi för ett tag lämnar data som innehåller personlig information så finns det parallellt värdefull data som rimligen är lättare att publicera och svårare att missbruka – statistisk, meterologisk eller forskningsinformation. Information som är anonym men som ändå har ett värde i ett digitalt ekosystem som kan förädla och leverera information till rätt person.

Låt oss titta på ett sådant ekosystem ifrån två olika perspektiv; konsument respektive producent.

Konsument

Ifrån en konsuments perspektiv är det intressant att diskutera hur väl förädlad information bör vara ifrån producenten. Man kan använda olika nivåer av förädlad information för olika syften och den bör därför även finnas att tillgå i olika former. Analyserad, pivoterad och aggregerad information kan i många fall vara enklare att använda men den ger inte samma typ av flexibilitet som rådata kan erbjuda. En balansakt blir naturligtvis att bedöma var gränsen går när en producent börjar påverka ekosystemet som vill använda informationen för att leverera tjänster om producenten börjar konkurrera i ekosystemet istället för att leverera. Någon som te.x. Stockholms handelskammare ofta tar upp.

Producent

Ifrån producentperspektivet är det viktigt att man tar uppgiften på stort allvar. När man kopplar in en datakälla i ekosystemet måste den uppfylla ett antal krav för att kunna användas effektivt. Den måste publiceras i öppna format, där XML rimligen bör vara standard. Den borde märkas upp med någon typ av semantisk teknik för att underlätta automatisering men den måste levereras med någon typ av SLA (Service Level Agreement) som visar under vilka förutsättningar informationen finns tillgänglig. Man riskerar annars att skapa svåröverskådliga kedjeeffekter i ekosystemet om en viktig informationskälla plötsligt sluta fungerar eller inte klarar belastningen om den blir populär.

Hur kan olika aktörer samarbeta för att Sverige ska ta ledningen kring detta?

Förra veckan drabbades Internet Explorer av ett säkerhetshål som fick ett stort genomslag i media. Då jag arbetar som Microsofts talesperson i säkerhetsfrågor så ni kan föreställa er att det var en vecka som inte direkt inbjöd till långa fikapauser utan snarare till många och långa diskussioner med media och kunder. I Sverige har Microsoft en 24/7 jour med säkerhetsspecialister som kontinuerligt bedömer säkerhetsläget samt vilka åtgärder som behövs på den svenska marknaden – så även utan fikapauser blev mitt behov av kaffe tillfredställt.

Under en IT säkerhetskonferens i veckan så fick jag en fråga som jag tänkte använda den här kolumnen att reflektera över.

- Vilket IT -strategi skall jag ha kring säkerhetsuppdateringar för att känna mig komfortabel?

Innan jag återkommer till den specifika frågan så skulle jag dock vilja börja med att göra två stycken observationer.

Observation 1: 1999 fick du ett mail du inte ville ha

1999:

• var vi mitt i Internetboomen
• bara 1/3 av alla användare hade tillgång till Internet
• visste ingen om att brandväggar existerade
• låg prioriteten på att utnyttja potentialen i IT, inte på säkerhetsfrågor
• fredagen den 23:e mars 1999 drabbades världen av Melissa, ett av vår tids mest ödesdigra e-postvirus

Från den dagen eskalerade antalet attacker mot oss; vi såg LoveLetter, Nimda, Slammer, MyDoom och Sasser ånga på i framgångsrika segertåg över jordklotet.

Runt mitten av 10-talet insåg man att det var nödvändigt med en fundamental förändring. En förändring kring hur användare, utvecklare och IT avdelningar ser på säkerhet. Och världen började göra motstånd.

Observation 2: Idag har vi ett bättre försvar

Om ni tittar på bilden ovanför kan man göra en intressant observation. Från år 2004 går det allt längre mellan framgångsrika attacker och trots att attackerna blir allt mer avancerade så är vi samtidigt också mer förberedda – den naivitet som fanns för 10 år sedan är inte lika utbredd idag. Programvaror blir allt bättre och får färre brister, ett exempel på detta är SDL eller Security Development Lifecycle som infördes i Microsofts utvecklingsprocess 2004. Låt oss nu 2010 ta en titt i backspegeln och se om detta har gett någon effekt?

Absolut! Det är dock värt att observera att antalet sårbarheter inte är noll. Komplexiteten i antalet frihetsgrader du kan använda program till i kombination med att omgivningen hela tiden förändras gör att man måste vara beredd på att täppa till eventuella nya sårbarheter som dyker upp.

Vilka verktyg har du att skydda dig?

Ett av de bästa verktygen att effektivt täppa till hål är Windows Update. Bilden nedan visar antalet felrapporter som skickades in till Microsofts felrapporteringssystem i mars 2007, fel som orsakades av trojanfamiljen Win32/Renos började infektera datorer runt i världen. Efter att en ny signaturfil till Vistas Windows Defender skickades ut via Windows Update kan man se en snabb minskning ifrån 1,2 miljoner till c:a 100 000 rapporter per dag.

Det ser enkelt ut men en uppdatering ifrån Windows Update är något som måste tas på allra största allvar. När vi trycker på knappen för en uppdatering så uppdateras i ett första steg direkt mellan 350-500 miljoner datorer med en hastighet på över 500 gigabits per sekund och i nästa våg uppdaterar företag med egna uppdateringsservrar minst lika många. Det räcker inte att vara 99 % säker på att det kommer fungera.

Konklusion: Sitt inte still i båten

På den positiva sidan så lever i en allt mer förberedd värld men hoten ökar samtidigt också i omfattning tyvärr. Att skapa en IT-säkerhetsstrategi handlar inte om att hoppa mellan olika programvaror i hopp om att hitta lösningar utan fel eller att försöka gömma dig för problemet och stoppa huvudet i sanden; det handlar om att inse att världen ändrar sig blixtsnabbt och att du måste både vara beredd på att blixten kan träffa just dig eller ännu hellre vara tillräckligt snabb för att undvika den. Se till att du har möjlighet att vara flexibel utan onödiga inlåsningar, slå på automatisk uppdatering (det är ett fantastiskt verktyg) och förstå att det som var säkert igår inte nödvändigtvis är säkert idag.

Så, sitt inte still i båten om du har läckor utan täta hålen med rätt verktyg.

Här kommer några av mina spådomar kring vad jag tror blir hett för molnet under 2010.

1. Nej; vi kommer inte se en massiv förflyttning ut i molnet under 2010. Något jag lärt mig under åren är att platformsskiften tar sin tid. Lär av SOA eller Client-Server förflyttningen – historien kommer rimligen upprepa sig. Vi borde dock se mängder av nya projekt som provar, testar och prototypar de nya plattformarna tillsammans med ett optimeringsarbete som en förberedelse för en förflyttning som kanske startar på allvar under 2011-12 ?

2. Ja; Säkerhet måste bli en fråga att känna sig komfortabel med; det kommer vara nödvändigt att få en allmän ”bas” kring säkerhetsstandarder som te.x ISO/IEC 27001:2005 (LIS i Sverige), SAS 70 eller kanske andra nya standarder som gör att säkerhetfrågan “goes whitout saying”. Om du som molnleverantör inte på ett rimligt sätt kan visa hur du hantera din informationssäkerhet så är det i praktiken så att du inte får spara t.ex. personlig information enligt datainspektionen och PUL.  Det saknas dock konkreta krav kring vad som är rimlig säkerhet. Rimligen kommer köpare av Cloud tjänster kräva mer transparens kring hur säkerheten ser ut och börja tveka på leverantörer som säger “lita på mig”.

3. Ja; Interoperabilitet kommer att bli en alltmer diskuterad fråga och alltfler aktörer kommer att börja positionera sig inom området. Redan idag finns det mängder med olika initiativ som CCIF, Cloud Manifesto, ISO SC38 eller DMTF; i ett tidigt område som Cloud Computing så är det naturligt att det först måste till en lång innovationsfas innan du kan börja låsa API’er. Utmaningen består av att identifiera vilka funktioner som är tillräckligt mogna (och viktiga) att börja låsa och vilka som inte passar in. I Sverige tror jag att nybildade Cloud Sweden kan bli en viktig lokal faktor.

4. …och Nej; Vi kommer inte heller under 2010 komma överens om vad som är det korrekta sättet att uttala “Windows Azure” – egentligen …

- Skulle en sådan modell kunna fungera?

Citat ifrån den artikeln:     

“Arbetet med definitionen saknade inte utmaningar.Det fanns till exempel redan etablerade uppfattningar om vissa för definitionen centrala begrepp, och när vi försökte koppla ihop dem för att skapa en helhetsbild av molnet blev bilden ibland motsägelsefull. Vid ett sådant tillfälle så har man två möjligheter – att förändra gällande uppfattningar eller att acceptera logiska problem, så länge problemen inte är allt för stora.” 

Vi valde det senare; det är också värt att nämna att en av våra stora inpirationsskällor har varit det arbete kring cloud computing som har gjorts vid Berkeley University.

Här kommer den slutliga definitionen: (engelska i parantes då det går att översätta till svenska)

========================================================

Termen Cloud Computing relaterar både till applikationer som levereras som tjänster över Internet och till den hårdvara och systemmjukvara som tillhandahåller dessa tjänster.

Applikationstjänsterna talar vi om som Software as a Service.

Hårdvaran och systemmjukvaran är det vi kallar för molnet (The Cloud).

Cloud Computing karaktäriseras av två viktiga egenskaper; upplevt oändliga resurser och betalning per resursförbrukning. Den tjänst som erbjuds av molnet kallas Utility Computing, vilket närmast kan jämföras med resursförbrukning av t.ex. el och vatten.

När ett moln är publikt tillgängligt kallas det för ett publikt moln (Public Cloud). Ett moln som inte görs publikt tillgängligt kallas för ett privat moln (Private Cloud). Ett moln som inte kan erbjuda upplevt oändliga resurser och betalning per resursförbrukning erbjuder inte cloud computing.

Cloud Computing kan därför anses bestå av tjänsterna Utility Computing och Software as a Service

=========================================================

Vad tycker ni ?

Hela debatten kan du laddar ner som MP3 här.

Paneldeltagare

Debatten blev snabbt överbokad – det känns verkligen som ett högaktuellt ämne..

Jag är just återkommen ifrån ett besök i Dublin och Microsofts nya “mega datacenter” i Europa. Datacentrat är en rigoröst bevakad och säkrad byggnad och ett av världen största och modernaste datacenter ur alla aspekter. Datacentrat kommer vara basen för att driva alla Microsofts söktjänster som Bing, onlinetjänster som BPOS och vår nya molnplattform Windows Azure i Europa. Det är en otrolig känsla att komma in i kärnan av byggnaden och se rack efter rack efter rack ; det ger en insikt om hur kritiskt det är att detta faktiskt aldrig går ner. Utmaningarna för ett datacenter i den här klassen handlar inte bara om att bygga en avancerad serverhall utan om att bygga en struktur som kan supportera servrarna driftsmässigt och säkerhetsmässigt. T.ex måste man hantera ett strömavbrott och ändå kunna mata datahallen via batterier. Batterier som kan skjuta ut ett respektabelt antal megawatt under tillräcklig många sekunder tills man hinner koppla in ett antal gigantiska generatorer som kan ta över. Säkerheten kring att hantera denna energi är prio nummer ett – gör du misstag så blir det inte mycket kvar av dig.

Några fakta om detta otroliga centra:

• Kostnad att bygga: c:a 3 800 miljoner kr
• Ett av de största byggprojektet i Irland på länge med c:a 2 100 byggarbetare och en byggyta på närmare 30 000 m2.
• Ett kylsystem (se gulmarkering på bilden ovan) som endast bygger på kall Irländsk luft ger stora energivinster och en vattenförbrukning som bara är 1%(!) av traditionella datacenter. (första gången Irland har nytta av sitt dåliga klimat )
• Blev i  September utsett som en “best practice” i “European Commission’s Sustainable Energy Europe Campaign”
• 5,4 megawatt effektiv drift ; uppgraderingsbart till 22,2 megawatt
• Energin utnyttjas maximalt och Microsoft är ett av de största leverantörerna som följer “European Union (EU) Code of Conduct for Data Centres” kring utnyttjade av energi i datacentrat.

Säkerhetssystemet i byggnaden är rigoröst med avancerad övervakning och digitala lås. Skall bli spännande att se vad som händer när Windows Azure börjar spinna upp i hallarna.

- Ge det vad det tål !

Andra om datacenter

Nåväl den initiala definitionen på cloud computing som vi diskuterar som bas just nu är:

———- Start definition

”Cloud Computing” refererar både till applikationer över Internet och till den hård- och mjukvara som tillhandahåller dessa applikationer.

- Applikationerna kallar vi för ”Software as a Service”
- Hård- och mjukvaran är det vi kallar ”Cloud (Moln)”

Om molnets tjänster är publikt tillgängliga så kallar vi det:

- ”Public Cloud (Publikt moln)” och dess tillgängliga tjänster för ”Utility Computing”
- … annars kallas det för ett ”Private Cloud (Privat moln)”

”Cloud Computing” karaktäriseras av två viktiga egenskaper

- Upplevt oändliga resurser
- Betalning per resursförbrukning

.. som inte levereras av ett ”Private Cloud (Privat Moln)”

Alltså:
Cloud Computing är summan av SaaS och Utility Computing 

———– Slut definition

Det finns en hel del debatt kring denna just nu. Jag hoppas att vi kan komma fram till en konsensusdefinition inom kort.

Hmm, vad hände med visionen att den enda man behöver är en webbläsare ?

Senaste företaget verkar vara Google som med Android och  Chrome OS  också förstått att operativsystemet är viktigt. Det verkar dock oklart vad man egentligen menar med Chrome OS  och jag vill ogärna kommentera något som inte finns men tydligen menar man något slags webbcentriskt operativ som utnyttjar både webben och klienten.

Hmm, vad hände med visionen att den enda man behöver är en webbläsare ?

Finns det användare som bara behöver en webbläsare ? Absolut; men idag hör vi också en annan vanlig feedback ibland många netbookanvändare: man vill göra allt mer, man vill inte begränsa sig och i slutet av 2010 eller 2011 så kommer rimligen inte netbook’s att se ut som de gör idag utan behöva anpassa sig till nya krav.

Framtiden går snabbt framåt med nya hårdvaruarkitekturer som kommer ge framtidens operativ helt nya möjligheter och det gäller att ständigt forska och innovera kring hårdvaruarkitekturen som bas annars finns det risk att man inte hänger med eller som t.ex Mary-Jo Foley reflekterar:  ”Will Google’s Chrome OS look rusty by late 2010?” 

Jaha, så vad vill  då användare ha av sin dator 2010 säger du då  ?
- Svaret är enkelt: Man vill ha ALLT !

1. Tekniska megatrender: IT är inte längre än egen megatrend utan en viktig kugge i ett antal andra globala megatrender som kommunikation, underhållning, energi, vetenskap, undervisning och sjukvård. Information börjar med accelererande hastighet spridas ifrån centrala databaser till andra källor och jag visade hur äganderätten till informationen rent tekniskt  i framtiden kommer kunna ligga hos användaren istället för hos de som behandlar den. Redan idag så lagrar +30% av amerikanarna privat information i molnet.

2. Sociala trender: Christer lyfter perspektivet till att beskriva ett antal Metatrender, trender om trender.  Allt blir tillgängligt, allt blir intelligentare, alla blir tillgängliga. Man begär ingenting men man vill ha ALLT. En realtidsresponderande värld där man för att kunna på ökad produktiviteten måste kunna integrera in alla flöden i realtid. Vi är bara i början på ett allt intelligentare moln.

3. Juridiska trender: Per’s ser utmaningen med nya IT trender och lagar  att få till en världsbild som stämmer in på de befintliga lagarna. Det är dock möjligt anser Per, det gäller dock att vara innovativ och hitta korrekta analogier. Per visar en mycket intressant lösning som beskriver hur han skapade en analogi (besöksrummet) som möjliggjorde för medborgare att skicka viss information till en myndighet utan att den måste diareföras i alla steg. Han beskrev också hur man designar gränssnitt hos myndigheter som lösa ett antal juridiska svårigheter.

En lååång diskussion tog sedan fart kring dessa frågor. Mer kring denna finns på twitter…>

Mikael von Otter började seminariet med att presentera själva rapporten. Han påpekade att målgruppen inte är endast näringsdepartementet utan hela det politiska systemet samt lade fram ett antal skäl till varför rapporten har tagits fram. Skäl som att utveckla vår konkurrenskraft (80% av innovationer bygger på IT användning; 40% av tillväxten i samhället baseras på IT) men också att möta den demografiska utvecklingen, miljö etc.. Mikael anser att ett av huvudproblemen idag är inte  att det saknas tidigare rapporter utan snarare att det inte har gjorts något åt dem. Det gäller nu att gå ifrån ord till handling . Det måste också finnas en vision att arbeta mot; någon som saknas idag. Jämför t.ex Finland med en vision på 100 MBit till alla hushåll innan 2015.

Den första panelen som bestod av näringslivsrepresentanter fick sedan kommentera rapporten.  Erik (TeliaSonera) ser dagens IT lösningar som början på något mycket större. Visionen är 50 miljarder anslutningar till mobila nät 2020 detta skulle innebära c:a 500 miljoner anslutningar i Sverige -  en enorm ökning och naturligtvis en stor utmaning för hela vår infrastruktur.  Erik vill ha en betydligt bättre förutsägbarhet kring politiska beslut vilket skulle göra det lättare att ta stora investeringsbeslut för framtiden. Johan (IBM) tycker att rapporten är en fullständig rapport över alla områden och ser det som viktigt att agera i tid. Han tar de nya elmätare som installerats hos hushållen som exempel på hur man skulle kunna haft en större vision, te.x realtidsmätare inomhus som ger direkt feedback kring elförbrukningen.  Magnus (Expander) arbetar med att kommersialisera andras uppfinningar. Magnus gillar rapporten därför att den täcker hela samhället; tar man alla som arbetar inom IT på något sätt (lantbruk, snabbköp, polis etc…) så inser man att det är en enorm mängd människor som arbetar kvalificerat med olika typer av IT system. En retorisk fråga är om IT industrin kommer att kunna överleva i sin nuvarande form när IT blir allt mer generaliserat ? Magnus tycker inte att det finns ett driv längre kring IT frågor. Varför är det så ? Kanske är det ett resultat av kraschen 2000 så att man inte längre vågar ta i IT frågor eller kanske en attityd att IT rullar av sig själv ? Lars-Åke (Telenor) menar på att vi tror vi är världsledande på IT  (eftersom vi var det en gång). I verkligheten har vi tappat och ligger idag en bit bakom andra nationer. Telenor ser också framtiden inom telematik,  maskin till maskin kommunikation och satsar på detta.

Snabba frågor: Bedöm regeringens IT politik på en skala 1-5; Svar: Genomsnitt: 2:a. Varför är det så då ? Om IT branschen har svaren; har ni då varit dåliga på att kommunicera dessa ? Panelen tror att kanske har IT industrin varit för upptagen med att leverera för att hinna kommunicera. Kanske är det så.

Byte av panel till politikerrepresentanterna. Johan (moderator) börjar med att konstatera att rapporten andas stark kritik mot Sveriges förmåga att formulera och driva en IT politik. Instämmer panelen ?
Eliza (m)  instämmer men konstaterar också att vad hon kan se så börjar man arbeta allt mer aktivt med frågorna. Idag ligger IT frågorna utspridda på departementen och dessa börjar nu tala med varandra.Det gäller att skapa intresse hos politikerna och här har näringslivet en jättestor roll. Lars-Axell (kd) håller med om att man saknar de exakta målen. Det stämmer att de inte finns uttalade MEN han menar att det händer mer runt omkring i landet än vad man kan tro. Möjligen skulle man ha en mer uttalad samordnarroll för att få det att fungera än bättre. Mats (mp) anser att man skall vara försiktig med kritik om man inte är 100% säker på att man har rätt. Han tror också att vi just är i en övergångsfas där det råder en viss förvirrning men att detta kommer att sätta sig så småningom. Désirée (s) är beredd att stryka under allt i rapporten och ge den till Mona Sahlin.  Regeringen rör sig i snigelfart men samhället bara accelererar.

Johan (moderator) ställer frågan Vilken fråga är då viktigast och vad skall man motionera om ? Eliza(m) har ett antal olika områden hon anser är viktiga; allt ifrån IT i skolan där man måste lära ut etiska regler på nätet, IT i vården relaterat till den demografiska utvecklingen som te.x möjligheter till vård i hemmet. Lars-Axell (kd) anser skolan samt vård och omsorg som de viktigaste prioriterade områdena. Mats (mp) anser att internet nu är en förutsättning för att delta i samhället. Man måste ha access vilket också innebär att det borde ingå i socialbidragsnormen att ha tillgång till internet och en dator.  Désirée (s) ser alla punkterna som viktiga men speciellt bredband som nummer 1. Hon nämner också skolan, kanske är det dags att införa skol-pc reformen i analogi till hem-pc reformen ?

Debatten slutar och Anne-Marie Fransson (IT&Telekomföretagen) rundar av med att tacka deltagarna och lova att man under hösten tänker försöka träffa alla utskotten.

Så vad är kontentan av debatten ? Svårt att säga egentligen, positivt är att alla faktiskt ser IT som en positiv kraft i samhället och att man verkar ha både intresse och energi att fortsätta utveckla nya tjänster med IT. Personligen kan jag dock känna att det ändå ifrån alla saknas en sammanhållen vision kring vad man skall göra och hur vi egentligen vill att IT –samhället 2.0 se ut. Men visst, i rättvisans namn är det inte enkelt att skapa en sådan vision när vårt samhälle förändras så snabbt som det gör. En fråga som dock negligerades av alla men som kommer att kräva ett superfokuserat arbete de närmsta åren är att se till att alla dessa nya IT-tjänster och alla de nya 500 miljoner nya uppkopplade enheter som kommer finnas i nätet 2020 klarar av framtidens IT attacker. Jag är delvis färgad av dessa frågor då jag arbetar tillsammans med MSB kring informationssäkerhet men, men, men det är viktigt, viktigt, viktigt och verkar passera debatten så därför vill jag lyfta det.

Annars riskerar vi att skapa ett så pass sårbart samhälle 2020 att vi ger förutsättningar för någon att skapa en stor röd knapp med namn “Sverige” på som kan slå ut stora delar av vår vision via en riktad IT attack.

Det som deltog var Magnus Höij chefredaktör för Internetworld, Johan Ekesiöö, VD, IBM Svenska AB, Gunnar Axén, Riksdagsledamot (M), Magnus Kolsjö, politiskt sakkunnig hos Mats Odell, Professor Magnus Henrekson, VD, Institutet för Näringslivsforskning, Ylva Hambraeus-Björling, VD, Apotekens Service AB och Carola Gunnarsson, 1:e vice ordförande, SKL.

Här kommer ett referat av seminariet.  (se även IDG)

Magnus Henrekson börjar med att fokusera på IT i vården. Vård är världens mest komplicerade produkt. Komplexiteten har i sin tur skapat ett silosystem där funktioner ligger isolerade ifrån varandra. Hur kan en entreprenör använda en sådan struktur? Svar: det kan man inte vilket hindrar innovation av nya IT system inom vården. I grunden ligger problemet att inga IT system inom vården är byggda för nationella system i åtanke. Bara att införa nationella register skulle vara en enorm fördel för hela vården. Under tiden blir vården allt mer komplex. Mer avancerade vårdkedjor skapas och det stora misstaget är att tro att det finns  stordriftsfördelar inom vården. Ex: Sammanslagningen av Huddinge och Karolinska ser Magnus som ett misslyckande. Lösningen är att låta pengarna följa patienten istället (som friskolorna)

Under min tid som IT-chef på Karolinska så diskuterade vi sällan ovan perspektiv. Anledningen var enkel – vi hade andra frågor som var mer relevanta  – tekniska frågor primärt. Infrastruktur skulle komma på plats; telemedicin provas, digital diktering accelereras. Rimligen har detta idag nått en mognadsfas och vi kan nu gå vidare.

Johan Ekesiöö fortsatte sedan med att ifrån ett leverantörsperspektiv kommentera två saker primärt.

1. Vid nya system och funktioner så detaljstyr beställare. Antalet skall-krav är oproportionerligt och kan vara motsatta vilket skapar ett problem att leverera bra system. Beställare vågar helt enkelt inte annat än detaljstyra.

2. Vi behöver en bättre styrning kring e-frågor. Vi behöver en CIO för staten helt enkelt.

Johan Axén tog sedan vid och håll med om mycket som tagit upp men lyfte upp utmaningen med att hanterar stora långsiktiga investeringar. Visst; upphandlingen inom offentlig sektor måste bli bättre men den viktiga frågan är att rätt beslut tas på rätt nivå. Politiker bör sätta visionen men bör inte detaljstyra dessa frågor. T.ex inom nationell e-legitimation.

I alla sådana diskussioner tror jag det är viktigt att inse att IT skiljer sig ifrån de flesta andra tjänster på ett sätt. Dels består IT av  infrastruktuella tjänster som är dyra att implementera; vad värre är – de är otacksamma  också. Du kan arbeta i år utan att kunna visa på resultat – helt enkelt därför att de värdeskapande applikationerna inte kan byggas innan infrastrukturen finns där. För att kunna bygga innovativa IT system så bör man rimligen kontrollera infrastrukturen centralt (CIO, e-delegation, you name it) men behålla möjligheter för entreprenörer att använda denna lokalt i egna värdeskapande applikationer . Därför är rimligen styrning av IT infrastukturen relevant. Men så fort man kontrollerar fel saker så blir det kontraproduktivt.

Carola Gunnarsson lyfte sedan upp frågan kring vården igen genom att fråga sig vem som egentligen utför vården i Sverige. Idag sköts den nämligen till 3/4 av anhöriga och vilket IT stöd finns egentligen för dem ? Läkemedel kostar idag 21 miljarder per år och c:a 10 miljarder av den summan är felaktigt utskrivna läkemedel. Man vet inte om att de sedan är utskrivna; etc… Var finns IT stödet för detta ? Grunden är inte teknik utan samverkan.

Magnus Kolsjö fortsatte med att presentera sig som en tjänsteman och politiker. Han anser att det behövs mer mod att testa nya lösningar inom IT och att detta också är ett generationsproblem. Som exempel; idag när IT diskuteras så diskuterar man egentligen upphovsrätt. I Sverige kan man bara diskutera en sak åt gången; ergo debatten om e-tjänster har fått stå åt sidan. Han tror inte heller på medborgarportaler som tidigare har diskuterats i panelen; dessa känns helt enkelt inte moderna.

Slutligen så lyfte Ylva Hambraeus-Björling synpunkten att IT är bara stöd för något annat; det är verksamheter som skall utvecklas. Ex: handla inte teknik; handla funktioner. Inom vården är IT väldigt effektivt enskilda produkter men inte i vårdkedjan. Hon lyfte också frågan kring upphovsrätt som exempel där hon anser att man måste ta tillvara på vad ny teknik kan möjliggöra inte motarbeta den.

Carola har en intressant åsikt kring de anhöriga som jag inte tänkt på. De är inte direkt inkluderade i de IT system som vi skissar för framtiden. Delvis är förklaringen rimligen att de inte har så stort behov av IT stöd som diagnostik och utredning kräver. Likväl är det en “viewpoint” att fundera på. Jag kan hålla med Magnus att medborgarportaler antagligen är för  “omoderna” idag och även Carola talar om hur man integrerar social IT i produktiv IT. Jag upplever dock att man har en övertro kring vad dessa medier kan åstadkomma. Vi lever i en överladdad värld av information och nästa steg inom dessa medier blir rimligen att filtrera bort “brus” av information. Är man inte tillräckligt relevant så fastnar man obönhörligen i dessa filter. Slutligen så får jag bara hålla med Ylva, idag borde man ifrån politiskt håll fokusera på funktioner och användandet av IT – inte diskutera teknik och licensmodeller. Frågor som inte kommer skapa nya lösningar men som är enkla att diskutera.

…till och med en av initiativtagarna ; Cloud Computing Interoperability Forum (CCIF) drog sig själva ur (!)

Det är inget fel på Cloud Computing Manifesto egentligen (personligen anser jag det dock lite för löst i köttet för att vara användbart). Man misslyckades dock att förankra de olika principerna i en öppen process och gav inte rum för en tillräcklig dialog.

Det innebär inte att ämnet inte är viktigt; det är det.

Besökte sedan IVA’s intressanta debatt kring “Vem skall ha kontrollen över nätet ?”. 

Panelen bestod av:

Katarina Renman Claesson, forskare inom immaterialrätt vid Stockholms
universitet, Rickard Falkvinge (pp), ordförande, Piratpartiet och Zaida Catalán (mp),   jurist i riksdagen för miljöpartiet, Erik Josefsson (v), med immaterialrätt och upphovsrättsfrågor som specialitet, de tre kandiderar till Europaparlamentet 2009, Oscar Wenell, strategiansvarig hos operatören TDC, Johan Linander (c) och Bo Dahlbom professor på GBG universitet.

Katarina presenterade ifrån början ett av skälen till att man faktiskt hade en debatt; Internet är inte längre en lekstuga för tekniker utan den är en del av vårt samhälle men på vilket sätt är den en del av vårt samhälle ? Skall exakt samma regler gälla på Internet som utanför ?

Jag anser inte att Internet är inte samma sak som som samhället i övrigt;grundförutsättningarna är så annorlunda; om vi levt i en verklig värld med samma förutsättningar som det finns på Internet; hade vi då haft de regler som vi har idag ? Rimligen inte.

Johan (c) fortsatte att prata om de negativa aspekter som Internet ger – anonyma hot, mm och argumenterade för att det grundläggande felet är att värderingarna är olika utanför Internet kontra inuti och att detta måste vi arbeta med. Richard (pp) svarade att rätten att kommunicera anonymt har varit en skyddad rättigheter sedan 1600-talet och att denna rätten måste få följa med. Zaida (mp) fortsatte med argumentet att man ändå går över till anonymitetstjänster över Internet vilket bara ställer till med mer problem.

Jag har dock svårt att ta till mig analogin kring postväsendet eller att publicera på Internet är samma sak som att gå ut och klistra upp skyltar på stan. Internet har en sådan kraftig nätverkseffekt och är så pass nära alla människor (in på skinnet) att en bild eller förtal på Internet ger en mycket större påverkan. Här tror jag är en av de stora skillnaderna på partierna handlar om hur mycket kan vi tåla av det onda för att rättfärdiga det goda och hur stor möjlighet har vi/vill vi ha att begränsa de negativa aspekterna ?

Bo fortsatte prata om att Internet är mycket, mycket större än vad vi diskuterar just nu. Frågorna vi diskuterar är för små. Var är frågorna kring hur sjukvården, styrsystem, industrin och skolan använder Internet ? Varför har vi ingen vision kring detta ? I Europa har alla underskattat Internets betydelse och vår syn på vad som är integritet och juridik kommer ju förändras. Vi måste ha en positiv grundsyn och inte se det som ett problem. Johan (c) anser att detta är en generationsfråga och ser att det finns en risk att väldigt många ser det som ett hot snarare än en möjlighet.  Erik (v) anser att forskarna ställer alldeles för breda frågor och gör det lätt för sig istället för att ställa konkreta frågor. Erik menar också att man inte gjort några analyser kring varför vi har datalagringsdirektivet i EU – vad hände egentligen. Var finns forskningen som kartlägger hur beslutet egentligen tas ? Maktstrukturerna ? Oscar (TDC) som representerar en operatör menar på att man saknar en vision. Om man inte har en vision då kan man inte ha några strategier. Rickard (pp) menar att vi saknar en Informationspolitisk vision och helhetssyn– det är därför vi idag inte längre ligger i framkant för Internet. Zaida (mp) menar att detta är en generationsfråga; visionen kommer att komma ifrån dem som idag är i ungdomsförbunden och använder Internet annorlunda. Vem skall vi titta på , vilket land har en bra vision då ? – kommenterar Johan (c)

Ja, Bo har rimligen rätt – debatten är för snäv. Den handlar idag om symptomen och friktionen när Internet möter traditionella lagar inte om en större syn på hur man kan utnyttja Internet ur ett samhällsperspektiv. Jag kan också hålla med Johans fråga på sätt och vis. Vi är knappast ensamma i Sverige om att inte ha en förankrad vision för Internet, det är ett globalt fenomen. Inte konstigt egentligen – den teknologiska förändringen har gått snabbare än den sociala. Så kommer det alltid att vara.

Debatten fortsätter med att strategier för Internet finns; men att det framförallt är baserat på kommersiella intressen och inte politiska. När frågan går över till publiken  så menar en man det är för svårt att koppla upp sig med mobilt bredband och använda Internet för de som inte tillhör den digitala klyftan. Erik(v) argumenterar för att detta kan lösas via olika Linux online-communities och Rickard(pp) tar fram en OLPC liknande maskin och argumenterar för att det inte bara är exkludering utan en snabb inkludering som sker i 3:e världen.

Känns lite förvånande att ingen verkar känna till alla de projekt som faktiskt pågår för att minska den digitala klyftan. Vilket operativ man använder är ju knappast en lösning iallafall. Den nyaste initiativet är dataföreningens eMedborgarinitiativ som verkar intressant. Eftersom jag även ingår i Microsoft’s citizenship grupp som  arbetar med att engagera sig i dessa typer av frågor lokalt i Sverige så vet jag ju också hur mycket resurser som där läggs för att driva sådana frågor.  Alltifrån att driva speciellt inriktade projekt mot äldre, engagemang inom svensk standardisering, mot skolan och läxhjälp på nätet eller mot ungdomar för att förstå farorna med Internet. I förlängningen ser jag detta som ett övergående problem där det helt enkelt gäller att göra riktades satsningar. 

Diskussionen fortsätter kring hur man verkligen kan göra en förändring av den nuvarande policyn kring integritetsfrågor. Bo menar att det delvis handlar om att visa vad man tycker, att avsluta alla anförande med “- för övrigt anser jag att Europa måste satsa på Internet”. Katarina håller inte med, det räcker inte att vara retoriker man måste ge muskler åt det existerande integritetsskyddet som redan finns inskrivet. Bo menar att man kan inte stoppa utvecklingen, det finns tekniska krafter som inte går att stoppa i förlängningen.

Någonstans där slutar debatten. Vad har vi lärt oss ?

Ja, personligen anser jag att en icke-nämnd, överliggande fråga kvarstår och den ser ut någonting så här.

Fakta: Internet är resultatet av slump, kaos och tekniska landvinningar. Det hade sett helt annorlunda ut om krafterna (ekonomi, teknik och regleringen) för dess uppkomst hade varit lite, lite annorlunda.

Jag upplever att hela den här debatten handlar om hur skall vi anpassa samhället efter hur tekniken faktiskt råkade bli av en slump ? Är vi så styrda av tekniken ?

Förslag för Sverige:
Skapa en Vision för hur det ideala Internet borde se ut (oberoende hur det de facto ser ut idag). En vision utan kompromisser. Om den mallen finns så lovar jag att kompetenta IT arkitekter kan skapa de tekniska förutsättningarna.

Tillbringade några dagar i Norrköping för att delta på årets upplaga av Offentliga Rummet. Lite spridda funderingar:

Lyssnade på ett intressant föredrag av Thomas Engevall (CIO för Försvarsmakten) kring den kompetens de byggt upp genom sin satsning på nätverksbaserat försvar. Enligt Thomas så går 10% av försvarets budget till IT system, hög siffra men naturligt med många inbyggda IT system. I det perspektivet blir det särskilt intressant med det arbete kring klassificering av applikationer som de gjort; te.x så behöver knappast arméns applikation som beräknar inköpslistor ifrån matrecept sitta i samma infrastruktur som stridsledningssystemen.

Denna typen av klassificering kan antagligen göras ännu mer kvalificerad för att verkligen optimera applikationer på kostnader, säkerhet och funktioner – något som jag själv brukar argumentera kring som livsnödvändig partitionering när vi går över till cloud computing. Också intressant  är att verkligen riskbedömma vilka beroende man har till 3:e part. Vad är verkligen kritisk information i en verksamhet ? Försvaret behöver t.ex ha tillgång till geodata; utan denna information så stannar verksamheten.

Övrigt under dagarna så fanns det en hel diskussion kring den nya e-delegationen där bl.a. Magnus Enzell var med i en debatt där olika forskare kritiserade den nationella handlingsplanen. En intressant fråga som dök upp är frågan kring vem som egentligen är “chefen” eller “e-tsaren” som man ibland valt att kalla den. Finns en sådan person ? Det förefaller orimligt att i svensk förvaltningspolitik ha en sådan fungerande position (vilket inte är fallet i USA) . Positionen skulle antagligen bli allför underminerad av starka svenska myndigheter vilket är en argumentation för att det nuvarande formatet för e-delegationen fungerar bättre.

Det är också kul att se till och med Anders Borg verkar ha börjat blogga. Det är dock hypotetiskt möjligt att det inte karaktäriseras som bloggande att lägga ut ett inlägg med 10 A4 sidor fullskriven text.

• Var finns informationen ?
• Vilka juridiska regler för informationen vid en viss tidpunkt ?
• Hur många kopior finns det ? Är de statiska eller transienta ?

En intressant kommentar jag tog med mig ifrån mötet är: 

“- Clouds move”

Glimtar ifrån Agendan

Kjell A Nordström ekonomie doktor, författare & interna- tionell föreläsare

 
Vad avgör om din organisation kan ta initiativet och alltid ligga "rätt"? Vad kan vi lära av Obamas kampanj och vad finns det för paralleller med stora bolags kamp för sin lönsamma position? Har vi insett gapet – informationsgapet och teknologigapet som avgör om du är förste man på rätt plats eller om du är sist ur kurvan..? Varför bli en Mc Cain när det faktiskt går att "göra en Obama"?

Caroline Sundewall Styrelseproffs; Electrolux, TeliaSonera m fl

 
Vi släpper nu resultaten från undersökningen i Sveriges 50 största bolag. Är våra beslutsdata i stora organisationer färska nog? Kan vi få tidigare och säkrare indikationer? Behöver vi bli bättre på att läsa av signaler i marknaden – och ifrån den egna verksamheten? Hur snabbt registrerar vi störningar i produktion eller kundmarknad?
Ta del av vår "50-största"-analys, intressanta svar på heta frågor – under sakkunnig kommentar från ett verkligt erfaret styrelseproffs…

Åge Edvardsen EDS VD	Roland Vejdemo VD HP Sverige

HP och EDS går nu samman på global basis och formerar en ny och vassare organisation med 321 000 medarbetare i 170 länder. Vad kan denna nya kraft bidra till när det kommer till framtidens krav på effektivare och intelligentare lösningar för stora bolag?

Pontus Braunerhielm prof KTH, huvudsekr. Globaliseringsrådet

Offshoring stärker Sverige! Hur enkelt är det? Vad kan din organisation vinna – och hur kan jobben i Sverige bli fler med en indisk affär..? Globaliseringsrådets studie visar på intressanta och delvis överraskande resultat.
Dessutom får vi möta Björn Lindkvist – strategikonsult åt flera av Sveriges mest kända ägarfamiljer. Hur kan lönsamma bolag bli ännu mer lönsamma. Hur får man bolagets strategier att samverka optimalt?

Daniel Akenine National Technology Officer Microsoft AB	Lotta Lovén Ch Marketing Development Swedbank

Den som rätt fångar signalerna från kunden vinner…Och hur blir ditt bolag den bästa lyssnaren i just din marknad? Hur kan stora bolag rätt utnyttja de nya kanalerna och hur stärker du kundrelationen? Hur utnyttjar du business intelligence och placerar du ditt företag i Pole Position..?

Fix the broken window

Om du låter ett hus börja förfalla och inte lagar det fönster som är trasigt så sätter du standarden för hela kvarteret. Nästa fönster som går sönder kommer inte heller att repareras, och inte nästa…. förfallet fortsätter. Detta är en i mina ögon en exakt analogi till hur många IT system fungerar. Inget underhåll utan konstant förfall. Till slut blir kostnaden för uppbyggnad orimligt stor.

Fix the broken software.

- Varför det ? Det var ju du som tog ut den !

Otvetydig logik.

I framtidens systemutveckling så blir följande ord relevanta:

1. Energi (hur ser jag till att inte slösa bort tomma exekveringscykler)

2. Utvecklarproduktivitet (hur bibehåller jag produktivitet när programmering blir 2-3 ggr mer komplex)

3. Tillförlitlighet i mjukvaran (speciellt om du har 1000-tals kärnor att debugga samtidig)

Some highlights:

Lars Jerkland from Google highlighted the trend of moving consumer applications into the Enterprise, Kaja Narum from TrendMicro talked about security as as service; which basically is about introducing orthogonal infrastructure services in the Enterprise which is kind of an emerging market. Johan Zetterström  from SalesForce talked about the cost and installation benefits of enterprise SaaS solutions. Jim Runsten, a lawyer at Bird&Bird talked about the importance of actually understanding what you buy and Alan Voreck talked from a user perspective about how SaaS applications for accounting firms seems to be a sweet spot.

I have always been very positive to SaaS solutions; they have a lot of capabilities that makes a lot of sense in many scenarios. However, when I was driving home in my car after the panel I realized that there is something about SaaS that makes me a little bit nervous about the near future. Let me elaborate:

Let’s take a historical perspective. What has been the focus of IT projects in the enterprise for the last 5 years ? Most people would probably argue that is has been the change to a service oriented way of working and thinking. The purpose obviously to give your organization a more flexible, effective and agile IT architecture.

A lot of things has been done to support this vision:  Single-Sign On Solutions, master data management, process externalization from legacy system, integrating these processes with the rest of the organization using standards based protocols etc…  This has been possible largely by taking back the control of information and processes that were deeply hidden in old legacy systems.

Ok, to this scene enters SaaS solutions.

Most of them requires separate login credentials, their data are not accessible from other SaaS providers; their processes not accessible from your local processes etc… etc…

Does this not sound like the old legacy stovepipe solutions that we are trying so desperately to get away from ?

If we integrate SaaS solutions in the wrong way (or not at all) to our existing architecture we might just very soon find end users with 10 sticky notes containing passwords to 10 different SaaS applications complaining about doing swivel-chair integration of data between the systems.

Buying SaaS without strategic thinking; is there not a risk of taking a 5 year step back in creating an agile and flexible enterprise architecture ? Hmm….