Det börjar dyka upp lite nya tester över hur pass bra prestanda de nya molnplattformarna verkligen kan leverera. Bland annat den här. Det är intressant att se att det verkar skilja ganska kraftigt vilket gör att det blir en relevant parameter att ta hänsyn till. Både Amazon och Azure är ganska likvärdiga medan AppEngine verkar falla ur.
(diagram ifrån: http://highscalability.com/blog/2010/5/26/end-to-end-performance-study-of-cloud-services.html) Andra skriver mera här
Avslutade för en timme sedan ett möte i Peking där den internationella standardiseringsorganisationen ISO formellt beslutat starta en ”Study Group on Cloud Computing” (SGCC) kring molnet.
Målsättningen är att i denna grupp arbetar fram en beskrivning av området och ger ett antal rekommendationer till ISO kring vilka delar de bör gå vidare med att eventuellt standardisera. Jag representerade den svenska arbetsgruppen inom SIS vid detta möte och Sverige tillsammans med Kina och Korea var de länder som hade input till hur arbetet inom SGCC bör prioriteras. Sveriges förslag fick stöd av ett antal länder.
Nästa steg nu är att det kommer komma ut en internationell ”call for participation” för att delta i denna grupp (SGCC) med första möte i New York i september. Jag skulle vilja uppmana alla som potentiellt skulle vara intresserade att delta i en sådan expertgrupp att kontakta mig.
Foto: ISO SC38
Är du intresserad av processen kring att få en internationell certifiering som IT arkitekt? Jag hade förmånen att agera moderator i Sverige första CITA-P process och jag kommer i detta blogginlägg både beskriva hur man blir en certifierad IASA arkitekt samt ge olika tips som kan förbättra dina chanser att lyckas med en certifiering. Lite bakgrund: IASA, den internationella organisationen för IT arkitekter driver en process för att evaluera arkitekter på en nivå som kallas för CITA-P (Certified IT architect – Professional). I praktiken så betyder en sådan certifiering att du kan arbeta som en professionell arkitekt på alla de plan som CITA-P beskriver. Den visar att du både har en stor förståelse för alla områden men också att du självständigt kan leverera på alla dessa.
De områden som bedöms är sex stycken, alltifrån kring hur du hanterar den politik och gruppdynamik som finns i organisationer till frågor om hur du bedömer kvalitetsattribut eller tekniska designbeslut. De sex områden det rör sig om är följande:
· Business Technology Strategy
· IT Environment
· Design Skills
· Human Dynamics
· Quality Attributes
· Software Architecture
Så här går processen till:
Steg 1: Bli antagen
Innan du blir antagen till processen så måste du fylla i ett ansökningspapper. Där kommer du få beskriva lite om din erfarenhet, vilka projekt du har varit med om och allmän bakgrund och utbildning. Detta är till för att initialt försöka bedöma om du har en tillräcklig grundkompetens för att prova att passera en CITA certifiering. Som hjälp finns det olika självskattningsdokument du kan använda för att själv bedöma om du tror att du kan uppnå nivån. Det rekommenderas också att innan man beslutar sig att ansöka så har man tagit det on-line prov som heter CITA-Foundation. Det går igenom arkitekturbegrepp, relationer och verktyg och ger en bra fingervisning på om du hanterar hela området eller ej. I skrivandes stund så finns tyvärr dock inte CITA Foundation tillgängligt i Sverige men vi hoppas det kommer finnas tillgängligt inom kort. En CITA professional certifiering handlar dock inte om att du skall ha gått vissa kurser utan den kommer bedöma om du har relevant kunskap att arbeta som en professionell arkitekt enligt IASA’s definitioner.
Steg 2: Sätt upp arbetsmaterial
Du har lyckats passera steg 1 och befinner dig nu minst 6 veckor ifrån själva intervjutillfället vilket innebär att du kan börja arbeta med att skriva på din arbetsdokumentation. Den består av dels ett erfarenhetsdokument som beskriver i detalj din erfarenhet som arkitekt, reflektioner på lyckade projekt och misslyckade projekt, olika artefakter du tagit fram eller andra saker du vill åberopa… dels består den av ett s.k. ”färdighetsdokument” (eng ”proficiency”) som beskriver din kompetens inom vart och ett av de olika områdena samt slutligen en presentation. Detta arbetsmaterial tar typiskt 30-40 timmar att sammanställa vilket innebär några veckors arbete. Du kommer också få en tillgång till en mentor under dessa veckor som du kan diskutera dokumentationen med och som slutgiltigt ger ett ok för att kunna gå upp på intervju.
Steg 3: Själva intervjun
Intervjun är både påfrestande och stressande, det är inte varje dag man blir kritiskt granskad av likasinnade med en samlad kompetens som man själv som ensam har svårt att matcha. Man kommer rimligen vara nervös vilket är helt normalt.
Bild: Normal sittning vid intervjun
Intervjun kommer gå till så här:
· 30 min presentation. Presentationen kommer avbrytas efter exakt 30 minuter och moderatorn kommer att ge en förvarning 5 min innan tiden är slut. Presentationen tjänar flera syften, dels ger den en möjlighet för kandidaten att berätta som sin egen erfarenhet inom olika områden dels ger den en indikation kring de områden runt presentationsteknik och förmedlande av budskap som är ett av områdena som bedöms. Ett tips här; använda inte tiden till att förmedla allmänna arkitekturbegrepp, panelen vet att du redan känner till dessa, använd hellre tiden till att förmedla hur du själv ser på dessa områden, hur du hanterat dem vid olika tillfällen och varför.
· 40 min intervju. I denna fas kommer varje panelmedlem ha 10 min var att ställa frågor. Du kan förvänta dig att få frågor fokuserade på ett eller två olika områden per panelmedlem. Dessa har oftast delat upp dessa mellan sig i den första intervjufasen. Det kan dock komma frågor som skiftar mellan olika områden också så det är ingen absolut regel. Frågorna ställs ibland med en speciell precisionsfrågeteknik vilket innebär att du kan bli ganska abrupt avbruten när panelmedlemmen anser att du redan behärskar ett område – varje panelmedlem försöker förvissa sig om just detta så man vill inte slösa tid på att fortsätta i spår som du redan visat att du behärskar. Andra frågor kan vara mera reflekterande; d.v.s. hur skulle du göra om du stod inför följande scenario? Frågorna kan också vara jämförande; t.ex. jämför objektorienterad design mot SOA. Vad är skillnaderna? Vad är likheterna? Vilket scenario skulle du välja A kontra B? Du kommer inte kunna svara på alla frågor, det är helt ok. Försök inte låtsas (du kommer misslyckas) det är bättre att svara ärligt och gå vidare.
· 10 min paus. Detta är en kort paus och du får vänta utanför rummet. Anledningen till pausen är framförallt att panelen får en möjlighet att snabbt analysera vilka områden man är komfortabel och de områden där man tror sig se en lucka. Strategin för de nästa 40 minuterna kommer fokusera på dessa svagare områden.
· 40 min intervju. Denna är oftare tuffare än de första 40 minuterna, anledningen är dels att dina frågor kommer handla om områden du antagligen har sämre koll på. Panelen kan också ha beslutat sig för att medvetet pressa dig kring någon fråga som man inte varit komfortabel med. Det kan röra sig om att ifrågasätta dina tidigare svar och kanske ta en diametralt motsatt åsikt för att höra hur du svarar. En mycket viktig poäng här. Panelen ska inte använda tiden för att bedöma dina tidigare arkitekturer eller artefakter, du kan få frågor kring varför du gjorde si eller så men inte ifrågasättande av tidigare beslut. Om någon panelmedlem börjar gå i den riktningen så kommer han bli avbruten av moderatorn.
· Innan intervjun avslutas så har du c:a 1 minut på dig om du önskar säga några slutord. Det kan vara vad som helst. Kanske kommenterar kring någon feedback du önskar få eller något annat som du tycker kan vara relevant. Det är dock inte nödvändigt. Efter detta är det slut för din del och du kan lämna rummet, förmodligen ganska utmattad.
· För panelen återstår sedan 30 minuters diskussion och beslut kring certifiering eller ej. För ett godkännande krävs att 3 av 4 röstar ja. Panelen börjar diskussionen medan att direkt göra en snabb omröstning för att se hur de övriga panelmedlemmarna röstar. Denna röstning är inte bindande för någon panelmedlem. Efter röstningen så börjar man att diskutera vilka svagheter man anser sig hittat och försöka skapa en konsensus kring dessa. Detta blir samtidigt del av den feedback som senare kommer skickas till kandidaten. Efter denna fas så diskuterar man styrkorna för att bedöma om dessa kan väga upp mot svagheterna. När man haft ett samtal även kring dessa så gör man en ny röstning som blir slutgiltig.
På en dag hinner panelen med 3 stycken kandidater, kanske 4 om man startar tidigt på dagen och håller på sent. Ofta väljer man en lördag för att försöka undvika krockar med andra projekt.
Efter c:a 3 dagar får du sedan besked om du klarat dig eller ej. Väntan beror framförallt på att man måste hinna sammanställa och godkänna den feedback och de rekommendationer som skickas till dig. Feedbacken är normalt uppdelad på c:a 3 st övergripande kommentarer och oftast olika detaljerade beroende på om du klarade dig eller inte. Så hur många passerar processen? Svaret är inte helt enkelt att svara på; de liknande processer som körts under många år pekar på att i det långa loppet så klarar sig c:a hälften av kandidaterna.
Om du sedan blir godkänd så innebär det också att du framöver får lov att delta som panelmedlem i framtida processer.
Vad kan man säga mer än Lycka Till 
Blev Lajos Farkas och Jonas Toftefors! Läs mer om processen här. IDG skriver här… Mer info kommer snart…
Jag både gillar och ogillar analogier. Fördelen med analogier är att de gör (ofta nya) scenarios lätta att förstå med existerande kunskaper, problemet är att de samtidigt är förrädiska lockande att tro på även om de inte stämmer. Av det skälet så är jag oftast skeptiskt till de analogier jag hör. Låt oss titta på den vanliga analogin: ”IT i molnet är som el konsumerat via två hål i väggen”.
Håller analogin?
Rimligen finns det mängder med svårigheter att jämföra el med IT om försöker bygga affärsmodeller och tjänster i molnet med elkraftsdistribution som förebild. Har du fler aspekter som inte passar ?
Kan du få ökad säkerhet utan att offra integritet?
Gammal visdom säger dig att om du vill ha en ökad säkerhet så måste du vara beredd offra en del av din integritet. Har du provat att gå på ett flygplan det sista årtiondet så förstår du vad jag menar. Vad skulle hända om du skulle kunna bryta detta mönster? Tänk om du skulle kunna få både integritet och säkerhet samtidigt?
2004 introducerade forskaren Stefan Brands en process kallad U-prove för att adressera denna utmaning och 2008 köpte Microsoft upp denna teknologi. Stefan och hans medarbetare har sedan dess arbetat för att integrera idéerna i Microsofts teknologier och idag kan vi börja se resultatet av deras arbete.
Ett ”Need-to-Know” Internet
Tankarna kring att i varje situation veta precis så mycket som krävs för att utföra en uppgift men inte mer kommer ifrån militärt tänkande där risken för läckande information kan innebära att faran ökar för en operation. Samma principer gäller även på Internet där du sprider (ofta omedvetet) mängder med information om dig själv i sammanhang där de fastnar och senare kan utnyttjas i andra syften. Utmaningen är att i varje sådant sammanhang ge exakt så mycket information om dig själv som du behöver ge för att lösa en uppgift men inte en digital bit mer. Kanske även förbli anonym i scenarier där interaktionen inte kräver din unika identitet utan snarare någon annan egenskap hos dig som du vill bevisa (t.ex. ålder).
U-prove
U-prove är en teknologi för att kunna skapa sådana fungerande scenarier och säkerställa att man inte röjer mer information än nödvändigt. Jag har följt U-prove teknologin i flera år och det är roligt att nu kunna annonsera ut att vi nu öppnar upp allt intellektuellt kapital som är associerat till U-prove och släpper det under Microsoft Open Specifikation Promise . Vi släpper samtidigt två stycken bibliotek som öppen källkod under båda Java och C# så att utvecklare kan börja använda denna teknologi på riktigt.
Framtidens Internet blev just lite bättre.
Se en video som beskriver hur man kan låna böcker på bibliotek och hur studenter kan ge feedback på lärare utan att behöva röja sin identitet och undvika spårbarhet (dubbelklicka för att öppna i helskärm).
IDG skriver här. Se även www.ontheissues.se
”Kundinformation, affärstransaktioner, spårningar, övervakning, beteenderegistrering, uppföljning, kommunikation, film, musik, e-böcker, innehåll skapat av individer, offentligt information, demografisk information, rapporter, marknadsstatistik, nyheter, analyser… Varje dag skapas 15 petabyte data, vilket är åtta gånger informationen på papper i alla amerikanska bibliotek”. Detta är inledningen på Sveriges IT- arkitekters informationskonferens 2010.
Kan vi konsumera mer information? Vill vi?
Svaret är naturligtvis ja, det finns stora mängder med information i skyddade hamnar utanför Internets hav av information som väntar på att förädlas och användas i innovativa syften. Information som ägs av oss alla och som finns oåtkomligt i olika myndigheters databaser.
Filosofin kring ”öppen data” och synen på att all information ska publiceras är på sätt och vis en gammal idé som bygger på viljan kring ett transparent samhälle. År 2010 bör dock frågan kring öppen information hanteras med en genomtänkt strategi då information kan utnyttjas av entreprenörer för allas bästa men också missbrukas när den samkörs med annan information. Differentiell integritet är ett ämne som adresserar detta och som jag kommer återkomma djupare till i en annan bloggpost. Utöver integritetsaspekten finns också fog för att fundera på om fullkomlig transparens med information kan ge oönskade effekter som är större än fördelarna. Något som bl.a. professor Lawrence Lessig har gått djupare in på.
Om vi för ett tag lämnar data som innehåller personlig information så finns det parallellt värdefull data som rimligen är lättare att publicera och svårare att missbruka – statistisk, meterologisk eller forskningsinformation. Information som är anonym men som ändå har ett värde i ett digitalt ekosystem som kan förädla och leverera information till rätt person.
Låt oss titta på ett sådant ekosystem ifrån två olika perspektiv; konsument respektive producent.
Konsument
Ifrån en konsuments perspektiv är det intressant att diskutera hur väl förädlad information bör vara ifrån producenten. Man kan använda olika nivåer av förädlad information för olika syften och den bör därför även finnas att tillgå i olika former. Analyserad, pivoterad och aggregerad information kan i många fall vara enklare att använda men den ger inte samma typ av flexibilitet som rådata kan erbjuda. En balansakt blir naturligtvis att bedöma var gränsen går när en producent börjar påverka ekosystemet som vill använda informationen för att leverera tjänster om producenten börjar konkurrera i ekosystemet istället för att leverera. Någon som te.x. Stockholms handelskammare ofta tar upp.
Producent
Ifrån producentperspektivet är det viktigt att man tar uppgiften på stort allvar. När man kopplar in en datakälla i ekosystemet måste den uppfylla ett antal krav för att kunna användas effektivt. Den måste publiceras i öppna format, där XML rimligen bör vara standard. Den borde märkas upp med någon typ av semantisk teknik för att underlätta automatisering men den måste levereras med någon typ av SLA (Service Level Agreement) som visar under vilka förutsättningar informationen finns tillgänglig. Man riskerar annars att skapa svåröverskådliga kedjeeffekter i ekosystemet om en viktig informationskälla plötsligt sluta fungerar eller inte klarar belastningen om den blir populär.
Hur kan olika aktörer samarbeta för att Sverige ska ta ledningen kring detta?
